Wimbledon och Silverstone

Av någon märklig anledning följer jag Formel 1. Det är kanske inte så märkligt om man tänker på att jag följer de flesta sporter som kommer i min väg, men desto märkligare när man tänker på hur enformigt och händelselöst det. Till detta bör läggas att jag inte har något som helst bilintresse i övrigt. En ytterligare oväntad detalj är att det var min mamma som började följa formel 1 för 7-8 år sedan som underhållning när hon strök.

I varje fall så följer jag denna sport och hejar på Mclaren i allmänhet och Lewis Hamilton i synnerhet. På den gamla goda tiden var det David Coulthard och Mika Hakkinen som körde för McLaren och orsaken till att jag hejade just på McLaren. Fast sedan började alla byta stall vilket gjorde det mycket svårare att troget följa både förare och stall och i valet blev det ett ganska passivt intresse för McLaren i några år. Men i år har McLaren värvat Lewis Hamilton vilket plötsligt gör det intressant igen och det skadar ju inte heller att den där fördömda Schumacher har lagt av och fältet öppnat upp lite.

Om ni nu på nåt märkligt sätt har lyckats missa Lewis Hamilton så är han ett 22-årig britt som har en osedvanlig talang. När han var 9 år gammal mötte han chefen för McLaren och sa åt honom att han en dag skulle köra för dem. När han var 13 var han den yngsta någonsin att bli upptagen i stallet. Och i år har han debuterat som Formel 1 förare utan att ens ha varit testförare innan. Med de förutsättningarna och hans unga ålder hade det varit imponerande att komma top 10, men istället har han ännu inte hamnat utanför pallen och leder poängligan sammanlagt.

Allt detta är ju egentligen en parantes. Det jag ville få sagt var att Silverstoneloppet (England) avgjordes igår. Hemmadebut för Hamilton som slutade på en hedrande tredjeplats. Vann gjorde Raikkonen i en läskigt snabb ferrari och efter honom kom Alonso vilket gjorde att McLaren trots allt drar ifrån.

Om det är besynnerligt att jag följer formel 1 är det ännu mer förbryllande att jag först nu har börjat följa tennis ordentligt. En sport som är kul och spännande på riktigt. Speciellt nu med rivaliteten mellan Schweizaren Federer (1) och spanjoren Nadal (2). Jag har sett några av deras matcher tidigare och när jag insåg att de skulle mötas i en Wimbledonfinal var det ett måste. Wimbledon är trots allt Wimbledon som ni alla vet.

Jag hoppas verkligen att ingen missade matchen eftersom det blev en totalt jämn match på fem set. Federer vann till slut och tangerade därmed Björn Borgs rekord med fem vunna Wimbledon i rad. Men det var Nadal som imponerade, om ni inte har sett honom så ser han ut precis som man föreställer sig att Tarzan gör, eller Mowgli. Uppfostrad i djungeln av vilda djur. Hur vargarna lyckades lära honom tennis kan vi bara spekulera kring, men de gjorde i vart fall ett bra jobb.

Tyvärr vann han ju inte, men jag kan rekommendera er alla att hålla ett öga på de framtida duellerna mellan honom och Federer. Jag avslutar med att låta allas vår Ben Dirs poängtera skillnaderna mellan de tu.

BBC sport, Ben Dirs:

"The suspicion is that the gap between Federer and Nadal on grass is larger than the gap between Nadal and Federer on clay, but if all our suspicions came true, Jimmy Connors wouldn't have beaten John McEnroe in 1982 and Sue Barker and Cliff Richard would be married."

"Nadal and Federer have their little pointless chat before taking to the court - Nadal looks jittery, as if he's just about to go over the top, Roger looks like he's just walked off the set of The Great Gatsby."