Halvboksrapport

Jaha ja, när alla andra yrar runt i Harry Potter hysteri så irrar jag fortfarande omkring i James Joyces förtrollade värld. Och trodde någon egentligen att det faktiskt skulle komma så långt som till en halvtidsrapport? Jag var väldigt tveksam måste jag erkänna, tempot är ju inte uppskruvat direkt.

En vanlig dag med James ser ut som följer:

9.00 Vaknar och tänker att idag ska jag läsa mycket, boken är nog egentligen bättre om jag läser lite mer i sträck.

10.00 Sedan sätter jag på ett avsnitt av Morden i Midsomer, de är 1.40 min långa så det är lika bra att börja tidigt och pausa många gånger för att plugga och läsa James.

Jag ser ser hela avsnittet i sträck.

12.00 Lunchpaus

13.30 Tar fram James och sätter mig och tittar förtvivlat på framsidan. Mäter med bokmärket hur mycket av den som återstår men öppnar den inte.

14.00 Tour de France. Går att plugga till men INTE att läsa James till.

18.00 Middag

19.00 Påbörjar ett nytt avsnitt av morden i midsomer. Tänker vara smart och börja ett på kvällen så att jag bara har hälften kvar dagen efter och därmed inte kan slösa bort hela förmiddagen.

Jag ser hela avsnittet i sträck.

20.30 Surfar planlöst, ser på tv eller följer någon menlös sport.

00.00 Lägger mig och öppnar slutligen James.

00.15 Efter de längsta och tråkigaste 5 sidorna i mannaminne ger jag upp. Jag kan ju läsa så mycket mer imorgon istället...


För att ni ska förstå hur mycket 5 sidor är i James förtrollade värld så följer här ett stycke ur boken (och nej, jag har inte letat fram det värsta i hela boken, detta är valfritt stycke i kapitel 11)

"Vagnen snart framme nu. Prata. Prata. Pat! Inte. Ordnar servetter. Åtskilliga mil han går om dan. Måla ett ansikte baktill på honom så skulle han vara två. Hoppas de sjunger mera. Distraherar. Skallige Pat bekymrat bröt mitraservetter. Pat är en kypare illa han hör. Pat är en kypare som kypar när man käkar. Haa Haa Haa Haa. Han kypar när man käkar. Haa haa. En kypare han. Haa haa haa haa. Han kypar när man käkar. När man käkar om man käkar skall han kypa när man käkar. Haa haa haa haa. Hå. Kypa när käk."

Det här är ungefär en femtedelssida. Och visst finns det kapitel som är lättare att läsa men för att komma dit måste man ta sig igenom 50 sidor av sådant här. Även de lätta kapitlen är för övrigt tyngre än en vanlig bok.

Men nu till bekännelsen: Jag börjar fastna. Det är något visst med böcker som man lägger så mycket tid och energi på. Jag måste ändå respektera en bok som är så svårköpt, det är charmigare än alla de där lättfotade deckare och nora roberts romaner på marknaden. James har skrivit en bok som är helt och fullt hans verk, man kan säga vad man vill om den men han har då inte försökt anpassa den till marknaden på något sätt.

För att förtydliga så njuter jag fortfarande absolut inte av läsande. Och jag ogillar fortfarande den självgode James, för att inte tala om alla recensenter som hävdar att de njuter av varje sida. Bullshit! Men jag börjar respektera boken.

Fortsättning följer...