Veckans tema är Astrid Lindgren. Nämn dina 5 favoriter av hennes böcker.
Det här är nog det lättaste temat hittills. Liksom alla andra älskade jag Astrid Lindgren som liten och jag vet ingen annan som kan göra så vackra sagor om de sorgligaste ämnena.
Mio min Mio
I min familj får alla en kopia av Mio min Mio när man flyttar hemifrån.
Mina föräldrar läste högt ur den när jag var liten och den var nästan för otäck, men ändå så bra. Jag kommer aldrig glömma kapitlet när de klättrar upp för den vindlande trappan i riddar Katos borg och trappan går sönder under Mios fötter. Precis när han håller på att falla griper någon tag i honom och drar upp honom. Kapitlet slutar med meningen: "Men det var inte en hand, det var en klo av järn." Hualigen!
Allrakäraste syster
Om systern som när hon var nyfödd sprang och gömde sig bakom en buske i trädgården och har sin egen värld där. Vacker men såklart lite sorglig precis som det ska vara.
Bröderna Lejonhjärta
När vi ändå är inne på sorgliga böcker. Fantastiskt bra bok om ett så viktigt ämne och välskriven som allt Astrid Lindgren har gjort. Fast jag kan inte låta bli att tänka på föräldrarna som förlorade båda sina barn, var det verkligen nödvändigt för Jonathan att hoppa?
Ronja Rövardotter
Om alla rövare var så här i verkligheten hade det varit mycket lugnare för våra poliser. Jag älskade vaggvisan om vargen som vill men kan inte sova minns jag.
Pippi Långstrump
Jag försökte tvätta golvet som henne en gång, men jag tror inte jag fick till det så bra. Först så gled jag inte som det var tänkt på trasan och sedan tog det evigheter att få upp allt vatten. Hade jag haft Pippi med mig hade det nog gått galant.
Tuesday, 31 July 2007
Thursday, 26 July 2007
Bokfemman v 30
Veckans tema för Bokfemman är "nostalgi". Nämn 5 böcker som du förknippar med ordet nostalgi.
När det gäller nostalgi kan man välja många olika typer av böcker. Man kan välja böcker som är skrivna om en svunnen tid, där författaren är nostalgisk. Man kan också välja böcker som påminner en om en viss tid eller plats där man läste boken. Eller böcker man läste om och om igen när man var liten och som för alltid har en speciell plats i ens hjärta. Jag tyckte det var jättesvårt att välja för nästan alla böcker gör mig nostalgisk. När jag tar en bok minns jag vem som rekommenderade mig den, var jag läste den och vad jag kände. För mig är min bokhylla som ett fotoalbum över mitt liv. Men här kommer fem foton i varje fall:
Tvillingarna O'Sullivan av Enid Blyton
Det finns nog inte många som inte har växt upp med Enid Blytons böcker. Jag har läst massor av hennes olika serier, men den här är ändå lite speciell. Det är en gammal hederlig brittisk internatskolebokserie med midnattsfester och moralkakor. Alla mina syskon har läst dem och unsprungligen är de min mammas. För mig var det första inblicken i den engelska världen. Jag lärde mig reglerna till Lacrosse och vilka rätter som hör till vid en midnattsfest. Åh, så gärna jag ville gå på en internatskola!
Harry Potter and the Half Blood Prince av JK Rowlings
Jag hade precis kommit till Kina, jag kände ingen och talade inte ett ord av språket. Jag hade tre dagar innan registreringen i skolan skulle börja och det kommande året var bara ett stort svart hål. Det som räddade mig var den här boken. Jag fick tag på den i centrala Peking och den var precis lagom lättläst och spännande för att hålla ångesten i schack. Jag minns i och för sig nästan inget av handlingen, men den var det enda som kändes tryggt och hemma under de första dagarna och när jag ser den minns jag precis hur vilsen jag kände mig.
Den fjortonde bruden av Meredith Ann Pierce
En fantastisk triologi som jag i och för sig undrar om den klarar en omläsning nu. Men när jag var yngre läste jag den massor av gånger och älskade den. En fantasy-bok om en ung tjej som blir kidnappad av en mörkerängel som suger blodet ur 14 unga tjejer. Aeriel, huvudpersonen, blir förälskad i honom och försöker hitta ett sätt att rädda både honom och sig själv. En fascinerande saga och de två fortsättningsböckerna har oväntat mycket djup. Anledningen till att denna är med på listan är för att jag läste den när jag var 9 år gammal av bara för att det stod "från ca 14 år" på. Jag ville visa att jag kunde.
Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo
Jag läste den när jag gick i trean. Det var i en "ungdomsklassiker" version och mina föräldrar försökte säga åt mig att jag kanske borde vänta med att läsa den tills jag var äldre. Anledningen till att den här boken gör mig så nostalgisk är att det var första gången jag insåg att sagor kunde ha ett olyckligt slut. Jag trodde att det alltid slutade lyckligt och ju mer invecklat det blev desto nyfiknare blev jag på hur de skulle lösa allt. I min barnsliga värld skulle Quasimodo och Esmeralda leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar. Jsg älskade verkligen den boken...tills jag kom till slutet. När det gick upp för mig att det var över grät jag, och när jag kom till efterordet där det antyddes hur det gick för Quasimodo var jag helt otröstlig. Jag minns att jag grät i en vecka.
Da Vinci koden av Dan Brown
Det här var innan den hade blivit stor i sverige. Jag tågluffade runt europa och hade kommit till sista stoppet i Paris. Jag visste att pappa läste boken hemma i sverige då, men jag hade inte hört något om den. Så fick jag ett märkligt mail från min far: "Gå till kyrkan St Sulpice. I golvet vid koret finns ett mässingsband som du följer till slutet. Berätta inte för någon, men du letar efter den heliga Graalen". Plötsligt befann jag mig själv mitt i berättelsen. Fler mail följde där jag bland annat skulle gå till Louvren och se den uppochnervända pyramiden allt eftersom min pappa läste vidare. Både jag och min kompis blev så fascinerade att vi hittade en bokaffär och köpte varsin kopia av boken för att ta reda på vilket mysterium vi försökte lösa.
När det gäller nostalgi kan man välja många olika typer av böcker. Man kan välja böcker som är skrivna om en svunnen tid, där författaren är nostalgisk. Man kan också välja böcker som påminner en om en viss tid eller plats där man läste boken. Eller böcker man läste om och om igen när man var liten och som för alltid har en speciell plats i ens hjärta. Jag tyckte det var jättesvårt att välja för nästan alla böcker gör mig nostalgisk. När jag tar en bok minns jag vem som rekommenderade mig den, var jag läste den och vad jag kände. För mig är min bokhylla som ett fotoalbum över mitt liv. Men här kommer fem foton i varje fall:
Tvillingarna O'Sullivan av Enid Blyton
Det finns nog inte många som inte har växt upp med Enid Blytons böcker. Jag har läst massor av hennes olika serier, men den här är ändå lite speciell. Det är en gammal hederlig brittisk internatskolebokserie med midnattsfester och moralkakor. Alla mina syskon har läst dem och unsprungligen är de min mammas. För mig var det första inblicken i den engelska världen. Jag lärde mig reglerna till Lacrosse och vilka rätter som hör till vid en midnattsfest. Åh, så gärna jag ville gå på en internatskola!
Harry Potter and the Half Blood Prince av JK Rowlings
Jag hade precis kommit till Kina, jag kände ingen och talade inte ett ord av språket. Jag hade tre dagar innan registreringen i skolan skulle börja och det kommande året var bara ett stort svart hål. Det som räddade mig var den här boken. Jag fick tag på den i centrala Peking och den var precis lagom lättläst och spännande för att hålla ångesten i schack. Jag minns i och för sig nästan inget av handlingen, men den var det enda som kändes tryggt och hemma under de första dagarna och när jag ser den minns jag precis hur vilsen jag kände mig.
Den fjortonde bruden av Meredith Ann Pierce
En fantastisk triologi som jag i och för sig undrar om den klarar en omläsning nu. Men när jag var yngre läste jag den massor av gånger och älskade den. En fantasy-bok om en ung tjej som blir kidnappad av en mörkerängel som suger blodet ur 14 unga tjejer. Aeriel, huvudpersonen, blir förälskad i honom och försöker hitta ett sätt att rädda både honom och sig själv. En fascinerande saga och de två fortsättningsböckerna har oväntat mycket djup. Anledningen till att denna är med på listan är för att jag läste den när jag var 9 år gammal av bara för att det stod "från ca 14 år" på. Jag ville visa att jag kunde.
Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo
Jag läste den när jag gick i trean. Det var i en "ungdomsklassiker" version och mina föräldrar försökte säga åt mig att jag kanske borde vänta med att läsa den tills jag var äldre. Anledningen till att den här boken gör mig så nostalgisk är att det var första gången jag insåg att sagor kunde ha ett olyckligt slut. Jag trodde att det alltid slutade lyckligt och ju mer invecklat det blev desto nyfiknare blev jag på hur de skulle lösa allt. I min barnsliga värld skulle Quasimodo och Esmeralda leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar. Jsg älskade verkligen den boken...tills jag kom till slutet. När det gick upp för mig att det var över grät jag, och när jag kom till efterordet där det antyddes hur det gick för Quasimodo var jag helt otröstlig. Jag minns att jag grät i en vecka.
Da Vinci koden av Dan Brown
Det här var innan den hade blivit stor i sverige. Jag tågluffade runt europa och hade kommit till sista stoppet i Paris. Jag visste att pappa läste boken hemma i sverige då, men jag hade inte hört något om den. Så fick jag ett märkligt mail från min far: "Gå till kyrkan St Sulpice. I golvet vid koret finns ett mässingsband som du följer till slutet. Berätta inte för någon, men du letar efter den heliga Graalen". Plötsligt befann jag mig själv mitt i berättelsen. Fler mail följde där jag bland annat skulle gå till Louvren och se den uppochnervända pyramiden allt eftersom min pappa läste vidare. Både jag och min kompis blev så fascinerade att vi hittade en bokaffär och köpte varsin kopia av boken för att ta reda på vilket mysterium vi försökte lösa.
Wednesday, 25 July 2007
Jag vill inte...
Jag vill kunna titta på sport och faktiskt heja på någon, beundra deras prestation. Jag vill kunna räkna förskott i sekunder eller poäng och veta sannolikheten att de vinner. Att den som är först i mål vinner tävlingen.
Jag vill inte behöva vänta tills en månad efter tävlingen innan jag vet vem som vann, jag vill inte läsa artiklar och insändare som handlar om allt annat än själva sporten. Jag vill inte behöva höra kommentatorer säga "det enda som kan stoppa honom nu är ett fällande dopingprov" och veta att det är lika stor sannolikhet att han vinner som att han inte gör det.
Jag vill kunna älska sport förbehållslöst. Fast så ser inte verkligheten ut. Jag hoppades att cyklingen hade träffat botten och vänt innan jag började följa den, men ack så fel.
Det är inte mitt jobb som publik att behöva fördöma dopare, att behöva fråga mig vem som är ren eller ens överväga att bojkotta en sport. Det är något sporten måste lösa internt. Jag begär inte någon säkerhet om att dopare inte finns, det enda jag vill veta är att sporten jobbar enat mot doping och att skandaler är mer undantag än regel.
Å andra sidan gillar jag att de tar i med hårdhandskarna. Det är bra att hela laget åker ut så att de slutar hålla varandra om ryggen. Det är bra att dopare åker fast och att något händer. Jag kommer inte bojkotta denna sport heller, de förtjänar stöd mer än många andra och det är där vi åskådare kommer in.
Nu är det tätstrid mellan Contador och Evans. Jag vet bara inte om jag orkar tända om. Om jag orkar hoppas en gång till.
Jag saknar fotbollen och snookern.
Jag vill inte behöva vänta tills en månad efter tävlingen innan jag vet vem som vann, jag vill inte läsa artiklar och insändare som handlar om allt annat än själva sporten. Jag vill inte behöva höra kommentatorer säga "det enda som kan stoppa honom nu är ett fällande dopingprov" och veta att det är lika stor sannolikhet att han vinner som att han inte gör det.
Jag vill kunna älska sport förbehållslöst. Fast så ser inte verkligheten ut. Jag hoppades att cyklingen hade träffat botten och vänt innan jag började följa den, men ack så fel.
Det är inte mitt jobb som publik att behöva fördöma dopare, att behöva fråga mig vem som är ren eller ens överväga att bojkotta en sport. Det är något sporten måste lösa internt. Jag begär inte någon säkerhet om att dopare inte finns, det enda jag vill veta är att sporten jobbar enat mot doping och att skandaler är mer undantag än regel.
- Först försvann Vinokourov och Astana-stallet. Blodtransfusion med någon annans blod innan tempoloppet.
- Sedan försvann Moreni och Cofedis-stallet. Förhöjt testosteronvärde.
- Och nu Rasmussen och kanske Rabobank-stallet också. Han har ljugit för dem om var han var när han missade sina dopingtester och fick ikväll sparken.
Å andra sidan gillar jag att de tar i med hårdhandskarna. Det är bra att hela laget åker ut så att de slutar hålla varandra om ryggen. Det är bra att dopare åker fast och att något händer. Jag kommer inte bojkotta denna sport heller, de förtjänar stöd mer än många andra och det är där vi åskådare kommer in.
Nu är det tätstrid mellan Contador och Evans. Jag vet bara inte om jag orkar tända om. Om jag orkar hoppas en gång till.
Jag saknar fotbollen och snookern.
Tuesday, 24 July 2007
Zombie
28%
Och så tycker folk jag är orimligt rädd för zombiefilmer! Här kommer beviset på att jag är alldeles lagom rädd. Självkännedom helt enkelt!
Mingle2 - Free Online Dating
Och så tycker folk jag är orimligt rädd för zombiefilmer! Här kommer beviset på att jag är alldeles lagom rädd. Självkännedom helt enkelt!
Halvboksrapport
Jaha ja, när alla andra yrar runt i Harry Potter hysteri så irrar jag fortfarande omkring i James Joyces förtrollade värld. Och trodde någon egentligen att det faktiskt skulle komma så långt som till en halvtidsrapport? Jag var väldigt tveksam måste jag erkänna, tempot är ju inte uppskruvat direkt.
En vanlig dag med James ser ut som följer:
9.00 Vaknar och tänker att idag ska jag läsa mycket, boken är nog egentligen bättre om jag läser lite mer i sträck.
10.00 Sedan sätter jag på ett avsnitt av Morden i Midsomer, de är 1.40 min långa så det är lika bra att börja tidigt och pausa många gånger för att plugga och läsa James.
Jag ser ser hela avsnittet i sträck.
12.00 Lunchpaus
13.30 Tar fram James och sätter mig och tittar förtvivlat på framsidan. Mäter med bokmärket hur mycket av den som återstår men öppnar den inte.
14.00 Tour de France. Går att plugga till men INTE att läsa James till.
18.00 Middag
19.00 Påbörjar ett nytt avsnitt av morden i midsomer. Tänker vara smart och börja ett på kvällen så att jag bara har hälften kvar dagen efter och därmed inte kan slösa bort hela förmiddagen.
Jag ser hela avsnittet i sträck.
20.30 Surfar planlöst, ser på tv eller följer någon menlös sport.
00.00 Lägger mig och öppnar slutligen James.
00.15 Efter de längsta och tråkigaste 5 sidorna i mannaminne ger jag upp. Jag kan ju läsa så mycket mer imorgon istället...
För att ni ska förstå hur mycket 5 sidor är i James förtrollade värld så följer här ett stycke ur boken (och nej, jag har inte letat fram det värsta i hela boken, detta är valfritt stycke i kapitel 11)
"Vagnen snart framme nu. Prata. Prata. Pat! Inte. Ordnar servetter. Åtskilliga mil han går om dan. Måla ett ansikte baktill på honom så skulle han vara två. Hoppas de sjunger mera. Distraherar. Skallige Pat bekymrat bröt mitraservetter. Pat är en kypare illa han hör. Pat är en kypare som kypar när man käkar. Haa Haa Haa Haa. Han kypar när man käkar. Haa haa. En kypare han. Haa haa haa haa. Han kypar när man käkar. När man käkar om man käkar skall han kypa när man käkar. Haa haa haa haa. Hå. Kypa när käk."
Det här är ungefär en femtedelssida. Och visst finns det kapitel som är lättare att läsa men för att komma dit måste man ta sig igenom 50 sidor av sådant här. Även de lätta kapitlen är för övrigt tyngre än en vanlig bok.
Men nu till bekännelsen: Jag börjar fastna. Det är något visst med böcker som man lägger så mycket tid och energi på. Jag måste ändå respektera en bok som är så svårköpt, det är charmigare än alla de där lättfotade deckare och nora roberts romaner på marknaden. James har skrivit en bok som är helt och fullt hans verk, man kan säga vad man vill om den men han har då inte försökt anpassa den till marknaden på något sätt.
För att förtydliga så njuter jag fortfarande absolut inte av läsande. Och jag ogillar fortfarande den självgode James, för att inte tala om alla recensenter som hävdar att de njuter av varje sida. Bullshit! Men jag börjar respektera boken.
Fortsättning följer...
En vanlig dag med James ser ut som följer:
9.00 Vaknar och tänker att idag ska jag läsa mycket, boken är nog egentligen bättre om jag läser lite mer i sträck.
10.00 Sedan sätter jag på ett avsnitt av Morden i Midsomer, de är 1.40 min långa så det är lika bra att börja tidigt och pausa många gånger för att plugga och läsa James.
Jag ser ser hela avsnittet i sträck.
12.00 Lunchpaus
13.30 Tar fram James och sätter mig och tittar förtvivlat på framsidan. Mäter med bokmärket hur mycket av den som återstår men öppnar den inte.
14.00 Tour de France. Går att plugga till men INTE att läsa James till.
18.00 Middag
19.00 Påbörjar ett nytt avsnitt av morden i midsomer. Tänker vara smart och börja ett på kvällen så att jag bara har hälften kvar dagen efter och därmed inte kan slösa bort hela förmiddagen.
Jag ser hela avsnittet i sträck.
20.30 Surfar planlöst, ser på tv eller följer någon menlös sport.
00.00 Lägger mig och öppnar slutligen James.
00.15 Efter de längsta och tråkigaste 5 sidorna i mannaminne ger jag upp. Jag kan ju läsa så mycket mer imorgon istället...
För att ni ska förstå hur mycket 5 sidor är i James förtrollade värld så följer här ett stycke ur boken (och nej, jag har inte letat fram det värsta i hela boken, detta är valfritt stycke i kapitel 11)
"Vagnen snart framme nu. Prata. Prata. Pat! Inte. Ordnar servetter. Åtskilliga mil han går om dan. Måla ett ansikte baktill på honom så skulle han vara två. Hoppas de sjunger mera. Distraherar. Skallige Pat bekymrat bröt mitraservetter. Pat är en kypare illa han hör. Pat är en kypare som kypar när man käkar. Haa Haa Haa Haa. Han kypar när man käkar. Haa haa. En kypare han. Haa haa haa haa. Han kypar när man käkar. När man käkar om man käkar skall han kypa när man käkar. Haa haa haa haa. Hå. Kypa när käk."
Det här är ungefär en femtedelssida. Och visst finns det kapitel som är lättare att läsa men för att komma dit måste man ta sig igenom 50 sidor av sådant här. Även de lätta kapitlen är för övrigt tyngre än en vanlig bok.
Men nu till bekännelsen: Jag börjar fastna. Det är något visst med böcker som man lägger så mycket tid och energi på. Jag måste ändå respektera en bok som är så svårköpt, det är charmigare än alla de där lättfotade deckare och nora roberts romaner på marknaden. James har skrivit en bok som är helt och fullt hans verk, man kan säga vad man vill om den men han har då inte försökt anpassa den till marknaden på något sätt.
För att förtydliga så njuter jag fortfarande absolut inte av läsande. Och jag ogillar fortfarande den självgode James, för att inte tala om alla recensenter som hävdar att de njuter av varje sida. Bullshit! Men jag börjar respektera boken.
Fortsättning följer...
Saturday, 21 July 2007
Sportkommentatorer
De svenska kommentatorerna på tour de france:
a: ...Man kan hyra camarguehästar och rida på här nere.
b: Har du gjort det själv någongång?
a: Nej...hästar är så stora....jag är egentligen rädd för de flesta djur.
b: *skratt*....eller det är ju egentligen inget att skratta åt.
a: Men det gjorde du ändå.
Jag älskar att lyssna på kommentatorer. Favoriter är bittiska kommentatorer i allmänhet och cricketkommentatorer i synnerhet. Som Tom Fordyce i dagens cricket som inledde med:
"Guten tag meine freunde - today I'll be doing the clockwatch entirely in other major European languages. Will I hell - it took me 15 minutes to construct that first phrase."
Efter vilket han fortsatte med att be tittarna hjälpa hans kompis Ford Tomdyce hur han skulle klippa sitt skägg i roliga former...hrm. Nog för att cricket är en långsam sport men ändå.
Jag gillar de som är så inne i sporten att de glömmer att folk lyssnar som Kim Hartman i snooker som sitter tyst långa stunder och bara njuter. Eller de som har så trevligt framför mikrofonen med den andra kommentatorn att de pratar gamla minnen och har obegripliga skämt som bara de förstår.
En underhållande kommentator är dock sällan samma sak som en bra kommentator. Det mest imponerande är de som lyckas kombinera de två. Och det finns få saker som är så irriterande som när man försöker få grepp om en ny sport och kommentatorn inte säger ett flasklock relevant information.
Men eftersom jag själv hör till de som lägger ner nästan motsvarande heltidsjobb på att uppdatera mig inom sportvärlden, har jag full förståelse för lockelsen i att jobba som kommentator och få betalt för sitt fritidsintresse.
Notiser i sportens värld:
* Ferguson har gått ut och sagt att det inte finns en chans i helvetet att de säljer Heinze till sin största rival Liverpool. Känns på nåt sätt tryggt att inte allt är pengar i sporten idag, utan att det fortfarande lever kvar en del gammalt hederligt hat.
*Hamilton kraschade i tidskvalificeringen i Nurnburgring. Efter att sportvärlden hållt andan ett ögonblick och sett honom bäras bort på bår så visade han sig vara oskadd och får starta på 10 plats imorgon. Vann gjorde Raikkonen.
*Tour de France kör tidslopp idag. Det blöta vädret gör att jag sitter i ångest och tittar på cyklister som trillar till höger och vänster. Fobiträning måhända? I varje fall verkar Vinokourov vinna dagens etapp, men den stora frågan är hur illa det går för Rasmussen.
*Ikväll sänder tv4+ från GP i Madrid. Kanske värt att se hur formkurvan ser ut för våra små atleter inför VM.
*Nya Zealand vann med 26-12 över Australien i tri-nations cup (rugby union). Varför får inte vi se sånt i Sverige?
a: ...Man kan hyra camarguehästar och rida på här nere.
b: Har du gjort det själv någongång?
a: Nej...hästar är så stora....jag är egentligen rädd för de flesta djur.
b: *skratt*....eller det är ju egentligen inget att skratta åt.
a: Men det gjorde du ändå.
Jag älskar att lyssna på kommentatorer. Favoriter är bittiska kommentatorer i allmänhet och cricketkommentatorer i synnerhet. Som Tom Fordyce i dagens cricket som inledde med:
"Guten tag meine freunde - today I'll be doing the clockwatch entirely in other major European languages. Will I hell - it took me 15 minutes to construct that first phrase."
Efter vilket han fortsatte med att be tittarna hjälpa hans kompis Ford Tomdyce hur han skulle klippa sitt skägg i roliga former...hrm. Nog för att cricket är en långsam sport men ändå.
Jag gillar de som är så inne i sporten att de glömmer att folk lyssnar som Kim Hartman i snooker som sitter tyst långa stunder och bara njuter. Eller de som har så trevligt framför mikrofonen med den andra kommentatorn att de pratar gamla minnen och har obegripliga skämt som bara de förstår.
En underhållande kommentator är dock sällan samma sak som en bra kommentator. Det mest imponerande är de som lyckas kombinera de två. Och det finns få saker som är så irriterande som när man försöker få grepp om en ny sport och kommentatorn inte säger ett flasklock relevant information.
Men eftersom jag själv hör till de som lägger ner nästan motsvarande heltidsjobb på att uppdatera mig inom sportvärlden, har jag full förståelse för lockelsen i att jobba som kommentator och få betalt för sitt fritidsintresse.
Notiser i sportens värld:
* Ferguson har gått ut och sagt att det inte finns en chans i helvetet att de säljer Heinze till sin största rival Liverpool. Känns på nåt sätt tryggt att inte allt är pengar i sporten idag, utan att det fortfarande lever kvar en del gammalt hederligt hat.
*Hamilton kraschade i tidskvalificeringen i Nurnburgring. Efter att sportvärlden hållt andan ett ögonblick och sett honom bäras bort på bår så visade han sig vara oskadd och får starta på 10 plats imorgon. Vann gjorde Raikkonen.
*Tour de France kör tidslopp idag. Det blöta vädret gör att jag sitter i ångest och tittar på cyklister som trillar till höger och vänster. Fobiträning måhända? I varje fall verkar Vinokourov vinna dagens etapp, men den stora frågan är hur illa det går för Rasmussen.
*Ikväll sänder tv4+ från GP i Madrid. Kanske värt att se hur formkurvan ser ut för våra små atleter inför VM.
*Nya Zealand vann med 26-12 över Australien i tri-nations cup (rugby union). Varför får inte vi se sånt i Sverige?
Thursday, 19 July 2007
Jag erkänner, sport upptar alldeles för mycket av min tid. Och speciellt så här års när jag är besatt över alla silly season rykten i premier league och följer mer eller mindre alla udda sporter som passerar min väg bara för att försöka fylla mitt sportengagemangsbehov. Jag blir helt enkelt nipprig i brist på någon ordenlig sport att följa. Och ja, jag trillade dit för Tour de France...
Men jag ska försöka blogga om något annat idag. För om jag ska vara helt ärlig har det inte hänt några gigantiska saker i sportvärlden sedan sist och tour de france kan vänta.
Så den här gången handlar det om öl.
Öl hör för övrigt till de ämnen jag kommer blogga mer om när arbetet på puben drar igång. Fast idag får det bli om min minifest med Dave. Han sitter i Washington DC och jag i lund men vi använder varandra som ursäkt för att dricka öl. Trevligt!
Mest blir det Tuborg men dagens spännande nykomling blir Skullsplitter, en skotsk öl. Riktigt bra faktiskt även om alkoholhalten lurar en.
Den är röd i färgen, en mörk ale från skottland. Det är ett barley wine om man ska vara petig (över 8 %), men varför ska man vara det?
Välbalanserad mellan sötma, beska och alkohol så att inget slår igenom för mycket och en viss rökt smak. Rekommenderas för alla som får tag på den, min inköptes på irland.
Men jag ska försöka blogga om något annat idag. För om jag ska vara helt ärlig har det inte hänt några gigantiska saker i sportvärlden sedan sist och tour de france kan vänta.
Så den här gången handlar det om öl.
Öl hör för övrigt till de ämnen jag kommer blogga mer om när arbetet på puben drar igång. Fast idag får det bli om min minifest med Dave. Han sitter i Washington DC och jag i lund men vi använder varandra som ursäkt för att dricka öl. Trevligt!
Mest blir det Tuborg men dagens spännande nykomling blir Skullsplitter, en skotsk öl. Riktigt bra faktiskt även om alkoholhalten lurar en.
Den är röd i färgen, en mörk ale från skottland. Det är ett barley wine om man ska vara petig (över 8 %), men varför ska man vara det?
Välbalanserad mellan sötma, beska och alkohol så att inget slår igenom för mycket och en viss rökt smak. Rekommenderas för alla som får tag på den, min inköptes på irland.
Sunday, 15 July 2007
Liverpools nyförvärv och Sheffield GP
Liverpool FC:
Jag gillar inköpet av Babel, han är bara 20 år och en fin talang. Dessutom kan han spela både ytter och anfallare även om han förmodligen får nöja sig med en mittfältsplats. Egentligen borde kanske Babel ha väntat med att flytta till en storklubb eftersom han borde se till att få all speltid han kan få för att utveckla sin talang, men det är ju inte mitt problem.
Benayoun är en annan ny spelare som tävlar om mittfältsplatser och gud vet att det behövs någon stabil på vänsteryttern. Kewell är ju i och för sig tillbaka men efter att ha missat en hel säsong är det svårt att säga vad han kan prestera.
Nu går det rykten om både Mancini och Heinze som möjliga inköp. Heinze skulle vara intressant eftersom han är en väldigt bra back, även om jag inte riktigt tror att vi kommer lägga ut så mycket mer pengar. Mancini pratades det om redan innan vi köpte Benayoun och Babel så det är väl tveksamt om det är aktuellt längre.
Om vi köper en till spelare så skulle mitt förslag vara en stadig back. Vi har redan ett mycket bra försvar men både Carragher och Hyypia börjar bli till åren komna och det vore bra att få in lite fler mellanspelare som vare sig är unga gröna eller i dalande form. Dessutom har vi köpt rätt mycket framåt och för mycket nya spelare på en gång är svårt.
Men jäklar så kul nästa säsong ska bli!!
Friidrott:
Har sett bilderna från Rom där längdhopparen Salim Sdiri träffades av ett spjut...yikes. Han klarade sig dock bra under omständigheterna.
I övrigt en del bra resultat från dagens GP i Sheffield. Magnus Arvidsson vann spjuttävlingen på över 84 meter. Grymt att ha en svensk på de längderna igen, förhoppningsvis en som inte har samma dåliga tävlingsnerver som vår förra. Kajsa Bergqvist var den andra svensk som vann sin gren, men på blygsamma 1.95 i regnet.
Tyson Gay sprang sitt första 100-meterslopp i europa i sommar och vann behärskat på knappt godkända 10.13 Han verkade dock känna av sitt knä lite så vi får vänta och se. Hoppas bara inte drömfinalen mellan honom och Asafa Powell är hotat.
I övrigt sliter jag verkligen med att undvika Tour de France. Vi får se hur det går.
Jag gillar inköpet av Babel, han är bara 20 år och en fin talang. Dessutom kan han spela både ytter och anfallare även om han förmodligen får nöja sig med en mittfältsplats. Egentligen borde kanske Babel ha väntat med att flytta till en storklubb eftersom han borde se till att få all speltid han kan få för att utveckla sin talang, men det är ju inte mitt problem.
Benayoun är en annan ny spelare som tävlar om mittfältsplatser och gud vet att det behövs någon stabil på vänsteryttern. Kewell är ju i och för sig tillbaka men efter att ha missat en hel säsong är det svårt att säga vad han kan prestera.
Nu går det rykten om både Mancini och Heinze som möjliga inköp. Heinze skulle vara intressant eftersom han är en väldigt bra back, även om jag inte riktigt tror att vi kommer lägga ut så mycket mer pengar. Mancini pratades det om redan innan vi köpte Benayoun och Babel så det är väl tveksamt om det är aktuellt längre.
Om vi köper en till spelare så skulle mitt förslag vara en stadig back. Vi har redan ett mycket bra försvar men både Carragher och Hyypia börjar bli till åren komna och det vore bra att få in lite fler mellanspelare som vare sig är unga gröna eller i dalande form. Dessutom har vi köpt rätt mycket framåt och för mycket nya spelare på en gång är svårt.
Men jäklar så kul nästa säsong ska bli!!
Friidrott:
Har sett bilderna från Rom där längdhopparen Salim Sdiri träffades av ett spjut...yikes. Han klarade sig dock bra under omständigheterna.
I övrigt en del bra resultat från dagens GP i Sheffield. Magnus Arvidsson vann spjuttävlingen på över 84 meter. Grymt att ha en svensk på de längderna igen, förhoppningsvis en som inte har samma dåliga tävlingsnerver som vår förra. Kajsa Bergqvist var den andra svensk som vann sin gren, men på blygsamma 1.95 i regnet.
Tyson Gay sprang sitt första 100-meterslopp i europa i sommar och vann behärskat på knappt godkända 10.13 Han verkade dock känna av sitt knä lite så vi får vänta och se. Hoppas bara inte drömfinalen mellan honom och Asafa Powell är hotat.
I övrigt sliter jag verkligen med att undvika Tour de France. Vi får se hur det går.
Wednesday, 11 July 2007
Djupt i träsket
Jag läser James Joyce, kollar på Dexter och läser artiklar om självskadebeteende. En inte helt klockren kombination kan jag väl säga så här i efterhand.
Dexter är en tv-serie om en polis som extraknäcker som seriemördare. Det låter fånigt, men den är förvånansvärt mörk. Det går inte att gilla Dexter för hur gillar man någon oförmögen att känna känslor? Men det är svårt att inte bry sig. Man sitter där och vill något men jag vet inte om jag vill att han åker fast, eller att han ska bli mänsklig. Fast jag vet bättre. Det är nog inte en strålande serie för psykologstudenter, den är rätt obekväm utan hoppet om att människor kan ändras i grunden.
James Joyce är inte heller ett lyckopiller direkt. Jag finner mig själv tänka i inre monologer vilket gör det ännu tydligare hur overklig hans bild är av en människas tankar. Det är mer som aktiva fria associationer från författare. Det är som att sitta brevid James själv och skriva boken. Läskigt. Och bilderna är smutsiga, råa och konkreta. Brutal realism är väl en fin omskrivning för det. Två tredjedelar kvar nu...
Slutligen, när jag har mina effektiva episoder plockar jag fram allt mitt material om självskadebeteende och läser. Den sista gnuttan av ångestfrihet försvinner när jag begraver mig i artiklarna.
Så det är bara att sätta på Nick Cave på högsta volymen och sjunka ner i träsket.
Dexter är en tv-serie om en polis som extraknäcker som seriemördare. Det låter fånigt, men den är förvånansvärt mörk. Det går inte att gilla Dexter för hur gillar man någon oförmögen att känna känslor? Men det är svårt att inte bry sig. Man sitter där och vill något men jag vet inte om jag vill att han åker fast, eller att han ska bli mänsklig. Fast jag vet bättre. Det är nog inte en strålande serie för psykologstudenter, den är rätt obekväm utan hoppet om att människor kan ändras i grunden.
James Joyce är inte heller ett lyckopiller direkt. Jag finner mig själv tänka i inre monologer vilket gör det ännu tydligare hur overklig hans bild är av en människas tankar. Det är mer som aktiva fria associationer från författare. Det är som att sitta brevid James själv och skriva boken. Läskigt. Och bilderna är smutsiga, råa och konkreta. Brutal realism är väl en fin omskrivning för det. Två tredjedelar kvar nu...
Slutligen, när jag har mina effektiva episoder plockar jag fram allt mitt material om självskadebeteende och läser. Den sista gnuttan av ångestfrihet försvinner när jag begraver mig i artiklarna.
Så det är bara att sätta på Nick Cave på högsta volymen och sjunka ner i träsket.
Monday, 9 July 2007
Wimbledon och Silverstone
Av någon märklig anledning följer jag Formel 1. Det är kanske inte så märkligt om man tänker på att jag följer de flesta sporter som kommer i min väg, men desto märkligare när man tänker på hur enformigt och händelselöst det. Till detta bör läggas att jag inte har något som helst bilintresse i övrigt. En ytterligare oväntad detalj är att det var min mamma som började följa formel 1 för 7-8 år sedan som underhållning när hon strök.
I varje fall så följer jag denna sport och hejar på Mclaren i allmänhet och Lewis Hamilton i synnerhet. På den gamla goda tiden var det David Coulthard och Mika Hakkinen som körde för McLaren och orsaken till att jag hejade just på McLaren. Fast sedan började alla byta stall vilket gjorde det mycket svårare att troget följa både förare och stall och i valet blev det ett ganska passivt intresse för McLaren i några år. Men i år har McLaren värvat Lewis Hamilton vilket plötsligt gör det intressant igen och det skadar ju inte heller att den där fördömda Schumacher har lagt av och fältet öppnat upp lite.
Om ni nu på nåt märkligt sätt har lyckats missa Lewis Hamilton så är han ett 22-årig britt som har en osedvanlig talang. När han var 9 år gammal mötte han chefen för McLaren och sa åt honom att han en dag skulle köra för dem. När han var 13 var han den yngsta någonsin att bli upptagen i stallet. Och i år har han debuterat som Formel 1 förare utan att ens ha varit testförare innan. Med de förutsättningarna och hans unga ålder hade det varit imponerande att komma top 10, men istället har han ännu inte hamnat utanför pallen och leder poängligan sammanlagt.
Allt detta är ju egentligen en parantes. Det jag ville få sagt var att Silverstoneloppet (England) avgjordes igår. Hemmadebut för Hamilton som slutade på en hedrande tredjeplats. Vann gjorde Raikkonen i en läskigt snabb ferrari och efter honom kom Alonso vilket gjorde att McLaren trots allt drar ifrån.
Om det är besynnerligt att jag följer formel 1 är det ännu mer förbryllande att jag först nu har börjat följa tennis ordentligt. En sport som är kul och spännande på riktigt. Speciellt nu med rivaliteten mellan Schweizaren Federer (1) och spanjoren Nadal (2). Jag har sett några av deras matcher tidigare och när jag insåg att de skulle mötas i en Wimbledonfinal var det ett måste. Wimbledon är trots allt Wimbledon som ni alla vet.
Jag hoppas verkligen att ingen missade matchen eftersom det blev en totalt jämn match på fem set. Federer vann till slut och tangerade därmed Björn Borgs rekord med fem vunna Wimbledon i rad. Men det var Nadal som imponerade, om ni inte har sett honom så ser han ut precis som man föreställer sig att Tarzan gör, eller Mowgli. Uppfostrad i djungeln av vilda djur. Hur vargarna lyckades lära honom tennis kan vi bara spekulera kring, men de gjorde i vart fall ett bra jobb.
Tyvärr vann han ju inte, men jag kan rekommendera er alla att hålla ett öga på de framtida duellerna mellan honom och Federer. Jag avslutar med att låta allas vår Ben Dirs poängtera skillnaderna mellan de tu.
BBC sport, Ben Dirs:
"The suspicion is that the gap between Federer and Nadal on grass is larger than the gap between Nadal and Federer on clay, but if all our suspicions came true, Jimmy Connors wouldn't have beaten John McEnroe in 1982 and Sue Barker and Cliff Richard would be married."
"Nadal and Federer have their little pointless chat before taking to the court - Nadal looks jittery, as if he's just about to go over the top, Roger looks like he's just walked off the set of The Great Gatsby."
I varje fall så följer jag denna sport och hejar på Mclaren i allmänhet och Lewis Hamilton i synnerhet. På den gamla goda tiden var det David Coulthard och Mika Hakkinen som körde för McLaren och orsaken till att jag hejade just på McLaren. Fast sedan började alla byta stall vilket gjorde det mycket svårare att troget följa både förare och stall och i valet blev det ett ganska passivt intresse för McLaren i några år. Men i år har McLaren värvat Lewis Hamilton vilket plötsligt gör det intressant igen och det skadar ju inte heller att den där fördömda Schumacher har lagt av och fältet öppnat upp lite.
Om ni nu på nåt märkligt sätt har lyckats missa Lewis Hamilton så är han ett 22-årig britt som har en osedvanlig talang. När han var 9 år gammal mötte han chefen för McLaren och sa åt honom att han en dag skulle köra för dem. När han var 13 var han den yngsta någonsin att bli upptagen i stallet. Och i år har han debuterat som Formel 1 förare utan att ens ha varit testförare innan. Med de förutsättningarna och hans unga ålder hade det varit imponerande att komma top 10, men istället har han ännu inte hamnat utanför pallen och leder poängligan sammanlagt.
Allt detta är ju egentligen en parantes. Det jag ville få sagt var att Silverstoneloppet (England) avgjordes igår. Hemmadebut för Hamilton som slutade på en hedrande tredjeplats. Vann gjorde Raikkonen i en läskigt snabb ferrari och efter honom kom Alonso vilket gjorde att McLaren trots allt drar ifrån.
Om det är besynnerligt att jag följer formel 1 är det ännu mer förbryllande att jag först nu har börjat följa tennis ordentligt. En sport som är kul och spännande på riktigt. Speciellt nu med rivaliteten mellan Schweizaren Federer (1) och spanjoren Nadal (2). Jag har sett några av deras matcher tidigare och när jag insåg att de skulle mötas i en Wimbledonfinal var det ett måste. Wimbledon är trots allt Wimbledon som ni alla vet.
Jag hoppas verkligen att ingen missade matchen eftersom det blev en totalt jämn match på fem set. Federer vann till slut och tangerade därmed Björn Borgs rekord med fem vunna Wimbledon i rad. Men det var Nadal som imponerade, om ni inte har sett honom så ser han ut precis som man föreställer sig att Tarzan gör, eller Mowgli. Uppfostrad i djungeln av vilda djur. Hur vargarna lyckades lära honom tennis kan vi bara spekulera kring, men de gjorde i vart fall ett bra jobb.
Tyvärr vann han ju inte, men jag kan rekommendera er alla att hålla ett öga på de framtida duellerna mellan honom och Federer. Jag avslutar med att låta allas vår Ben Dirs poängtera skillnaderna mellan de tu.
BBC sport, Ben Dirs:
"The suspicion is that the gap between Federer and Nadal on grass is larger than the gap between Nadal and Federer on clay, but if all our suspicions came true, Jimmy Connors wouldn't have beaten John McEnroe in 1982 and Sue Barker and Cliff Richard would be married."
"Nadal and Federer have their little pointless chat before taking to the court - Nadal looks jittery, as if he's just about to go over the top, Roger looks like he's just walked off the set of The Great Gatsby."
Sunday, 8 July 2007
Jävla James
Hur i hela fridens namn kom jag på first-name basis med James Joyce?! Hela min familj har accepterat vårt förhållande om än med viss tveksamhet då de alla har försökt komma honom nära men avvisats. Nu pratas det om att jag och James går och lägger oss, eller att jag måste komma ner för att James saknar mig. Men jag måste erkänna, allt är inte rosenrött. Faktum är att jag hatar honom. Jag hatar hans självgoda attityd, hans banala poesi, hans arrogans men mest av allt hatar jag att han fick sina 800 sidor av dravel med på varenda top 100 lista som någonsin publicerats. Han är precis den typen av författare som kan bli hatad och vara oläst av miljontals människor och bara tolka det som ett bevis på sin intelligens, att han står över dem alla.
Jag vet ingen som har läst hela Ulysses förutom recensenter (får man i varje fall anta även om jag har full förståelse för om de fuskar lite) och alla jag vet som har börjat hatar boken. Och alla recensenter älskar den. Det är ett så fascinerande fenomen att jag inte kan låta det vara. Jag måste bilda mig min egna uppfattning. Kan det verkligen vara så enkelt att James Joyce är kejsaren utan kläder? Att ingen egentligen fattar men att man inte vågar erkänna. Man vill vara lika smart som James för att inte tala om de andra recensenterna. Eller händer något medan man läser boken? Kan allt detta hat omvandlas till hatkärlek och så småningom till mig prisandes denna bok som den bästa jag någonsin läst?
För er som vill ha svaren är det bara att vänta och se. Jag återkommer med mina åsikter efterhand som detta projekt fortskrider under sommaren (och hösten, och vintern, och våren och...) Hittills är jag modiga 210 sidor in i verket och känner redan hur mitt ursprungliga vrede mot författaren sakta omvändes till acceptans över mitt öde. Fast i en evighet med James.
Jag vet ingen som har läst hela Ulysses förutom recensenter (får man i varje fall anta även om jag har full förståelse för om de fuskar lite) och alla jag vet som har börjat hatar boken. Och alla recensenter älskar den. Det är ett så fascinerande fenomen att jag inte kan låta det vara. Jag måste bilda mig min egna uppfattning. Kan det verkligen vara så enkelt att James Joyce är kejsaren utan kläder? Att ingen egentligen fattar men att man inte vågar erkänna. Man vill vara lika smart som James för att inte tala om de andra recensenterna. Eller händer något medan man läser boken? Kan allt detta hat omvandlas till hatkärlek och så småningom till mig prisandes denna bok som den bästa jag någonsin läst?
För er som vill ha svaren är det bara att vänta och se. Jag återkommer med mina åsikter efterhand som detta projekt fortskrider under sommaren (och hösten, och vintern, och våren och...) Hittills är jag modiga 210 sidor in i verket och känner redan hur mitt ursprungliga vrede mot författaren sakta omvändes till acceptans över mitt öde. Fast i en evighet med James.
Wednesday, 4 July 2007
Nyförvärv och lite annan sport
Liverpool FC är nu helt klara med köpet av Fernando Torres, 26.5 miljoner pund gick kalaset på. Det är inte små potatis direkt! Men jäklar så nöjd jag är. Han är i teorin precis vad Liverpool behöver, en målgörare. De har mängder med starka spelare som kan få fram bollen men det krävs nån som gör mål, många mål. Sedan måste det förstås fungera i praktiken också och det är det som känns så nervöst. Men det är ju därför jag älskar fotboll, oförutsägbarheten.
Annars ryktas det om att sälja Bellamy, vilket ju vore förnuftigt eftersom vi nu har 5 anfallare. För mig personligen får han dock gärna vara kvar, jag gillar hans stil. Jag gillar hans temperament och hur han springer vevande med armarna och skriker åt alla. Fast i det här fallet får förnuftet avgöra så jag tänker inte argumentera emot. Crouch har i varje fall fått grönt ljus att stanna.
Slutligen har vi vänsterkanten. Zenden må ha haft några förtjänster nånstans men så långsam som han är blir det livsfarligt stora ytor på vänstern. Tacka vet jag Pennant på högern, brilljant insats och väldigt stabil. Och vad han gör utanför planen skiter jag fullständigt i.
Övrigt i sportens värld:
Wimbledon regnar bort. 7 av de 8 första dagarna fick avbrytas på grund av regnet och nu ligger de långt efter schemat. Nadals match mot Söderling fick spelas över tre dagar, tyvärr vann Nadal trots allt. BBC gick ut och frågade när folk trodde att Wimbledon 2007 skulle ta slut med tanke på alla förseningar och 33% gissade på Aldrig....
Friidrotten är igång på allvar och nu gäller det att skaffa koll på årets namn inför VM i augusti. Fast eftersom VM är i Japan så kommer man vara alldeles för trött för att minnas några namn när det väl kommer till kritan. Kan dock redan nu tipsa om att det finns kul nya talanger i männens 100 meter. En amerikan som lär bli svårstoppad som har världens andra bästa tid på 200 m samt några unga britter.
Monday, 2 July 2007
Bokfemman v.26
Ok, jag ber om ursäkt för att jag lade ner bloggen där ett ögonblick. Jag ska bättra mig! Och finns det något bättre att återvända med än böcker? Framför allt den sista boken man skulle läsa innan man dör. Jag hoppar helt enkelt på bokfemmantåget.
Reglerna för denna vecka är dessa:
Veckans tema för Bokfemman är - vilken bok skulle du vilja var den absolut sista boken du någonsin läste? Det kan vara en bok man redan har läst eller kan det vara en helt oläst bok.
The Outsiders - S.E. Hilton Detta är den bok jag förmodligen hade valt om jag var tvungen. Jag läste den första gången när jag var 11 år gammal på engelska, eftersom den är skriven på slang förstod jag inte så mycket men det var ändå kärlek vid första ögonkastet. Det var min storasysters bok vilket säkert bidrog till mystiken och jag hade gått och tittat på den länge innan min engelska var god nog att försöka. Sedan dess läser jag den varje år och gråter på samma ställe. För er som inte vet är det en ungdomsbok om tre bröder som förlorat sina föräldrar och är med i ett gäng. Den har även blivit filmatiserad av ingen mindre än Coppola.
Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren Behövs väl knappast motiveras. Känns som ett väldigt tryggt val om man nu ska dö. En Astrid Lindgren bok är nog ett måste i alla jobbiga situationer.
Den sista striden - C.S Lewis En bok om världens undergång som ändå är varm och förtröstansfull. Jag tror att jag kommer behöva rätt mycket trygghet i bokform om jag sitter och väntar på döden. Jag vill ha fina sagor om ett lyckligt liv efter detta så att jag inte behöver vara så rädd. För övrigt hör även Narnia-böckerna till gruppen av böcker som jag ideligen läser om och håller väldigt högt.
The Tale of Genji - Murasaki Shikibu Den kallas ibland för världens första roman och skrevs av en japansk hovkvinna i början av 1000-talet. Det är ett imponerande verk både i omfång och innehåll. Sedan jag hörde om den har jag velat läsa den och jag har även införskaffat en bra engelsk översättning. Men jösses. Den är väldigt lång och väldigt japansk medeltid med mycket dikter och hovskvaller. Jag tror absolut att det är en bra bok, bara jag orkar ha det som projekt ett tag. Men innan jag dör ska jag baske mig läsa den.
Bibeln Det här valet har två stora fördelar. För det första tar den en evighet att läsa så man håller sig sysselsatt om nu väntan blir lång. För det andra är det ett bra argument att komma till himlen när man står inför sankte Per med bibeln i handen. Och det skadar inte att ta det säkra före det osäkra.
Reglerna för denna vecka är dessa:
Veckans tema för Bokfemman är - vilken bok skulle du vilja var den absolut sista boken du någonsin läste? Det kan vara en bok man redan har läst eller kan det vara en helt oläst bok.
The Outsiders - S.E. Hilton Detta är den bok jag förmodligen hade valt om jag var tvungen. Jag läste den första gången när jag var 11 år gammal på engelska, eftersom den är skriven på slang förstod jag inte så mycket men det var ändå kärlek vid första ögonkastet. Det var min storasysters bok vilket säkert bidrog till mystiken och jag hade gått och tittat på den länge innan min engelska var god nog att försöka. Sedan dess läser jag den varje år och gråter på samma ställe. För er som inte vet är det en ungdomsbok om tre bröder som förlorat sina föräldrar och är med i ett gäng. Den har även blivit filmatiserad av ingen mindre än Coppola.
Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren Behövs väl knappast motiveras. Känns som ett väldigt tryggt val om man nu ska dö. En Astrid Lindgren bok är nog ett måste i alla jobbiga situationer.
Den sista striden - C.S Lewis En bok om världens undergång som ändå är varm och förtröstansfull. Jag tror att jag kommer behöva rätt mycket trygghet i bokform om jag sitter och väntar på döden. Jag vill ha fina sagor om ett lyckligt liv efter detta så att jag inte behöver vara så rädd. För övrigt hör även Narnia-böckerna till gruppen av böcker som jag ideligen läser om och håller väldigt högt.
The Tale of Genji - Murasaki Shikibu Den kallas ibland för världens första roman och skrevs av en japansk hovkvinna i början av 1000-talet. Det är ett imponerande verk både i omfång och innehåll. Sedan jag hörde om den har jag velat läsa den och jag har även införskaffat en bra engelsk översättning. Men jösses. Den är väldigt lång och väldigt japansk medeltid med mycket dikter och hovskvaller. Jag tror absolut att det är en bra bok, bara jag orkar ha det som projekt ett tag. Men innan jag dör ska jag baske mig läsa den.
Bibeln Det här valet har två stora fördelar. För det första tar den en evighet att läsa så man håller sig sysselsatt om nu väntan blir lång. För det andra är det ett bra argument att komma till himlen när man står inför sankte Per med bibeln i handen. Och det skadar inte att ta det säkra före det osäkra.
Subscribe to:
Posts (Atom)