Global Warming

height="366">

Bokfemman v 33

Veckans tema för Bokfemman är brittisk och amerikansk litteratur. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare.

Eftersom det mesta jag läser är brittisk eller amerikansk litteratur är det roligt att få välja författare som man gillar allt av. Här kommer fem författare som jag inte skulle vilja leva utan.

Mark Haddon
Han har mest skrivit barnböcker vilka jag inte har läst, även om jag är rätt säker på att de är bra. Däremot har jag läst hans två vanliga böcker. Den besynnerliga händelsen med hunden om natten och A Spot of Bother. Han skriver väldigt brittiskt och när jag läste hans senaste bok kunde jag inte läsa den offentligt eftersom jag satt och skrattade högt. A spot of bother handlar om det vardagliga vansinnet vi alla drabbas av, men tror att vi måste dölja för all omkring oss.

Här är en artikel han har skrivit i The Observer om sitt författarskap.

JRR Tolkien
Tolkien gör något som jag inte har stött på annars. Han skapar en hel värld med språk och historia och myter innan han låter en berättelse ta plats där. Visst kan Tolkien vara svårläst ibland men jag har nog aldrig uppslukats så av en saga och faktiskt trott att den varit sann. I vanliga böcker är det ofta tydligt att det finns en början och ett slut och att historien bara existerar i den mån den finns i boken. Tolkiens värld däremot har ett eget liv som jag inte ens tror att han hade full kontroll över. Ren magi!

Dave Eggers
Hans debut är den självbiografiska boken Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet som handlar om hur han fick uppfostra sin 8-åriga bror själv när deras föräldrar dog i cancer. Boken fick pulitzerpriset och är en av de mest fascinerande böcker jag har läst. Den är full av ironi och inleds med 40 sidors anvisningar om boken som avslutas med en bild på en häftapparat. Titeln är en träffsäker beskrivning av boken. Eggers har sedan dess skrivit både fakta och fiktion, allt lika läsvärt.

Joanne Harris
Lättlästa, välskrivna romantiska romaner som huvudsakligen utspelar sig i frankrike och har ett stort mått mystik. Det är skönt med böcker man vet att man kommer sträckläsa när man väl kommit in och att man inte behöver oroa sig för det dåliga språket eller banala slutet. Inget världsomvälvande men stabilt och spännande, precis vad man behöver ibland.

C. S. Lewis
Böckerna om Narnia är lika förtrollande nu som när jag var barn. De har ett förvånansvärt djup och hanterar svåra ämnen. Imponerande med böcker som passar vuxna lika väl som barn. Och jag kan inte låta bli att undra hur många som har undersökt diverse garderober i hopp om att finna en hemlig värld. Jag kan erkänna att jag har försökt.

Polsk öl

Min chef har varit i Polen på semester och ringde när han kom hem för att berätta att han hade köpt med fyra öl till mig. Jag är inte den som klagar på sådant, speciellt inte eftersom polsk öl är helt hopplöst att få tag på.

Idag har jag hämtat hem de fyra burkarna och i enlighet med min chefs smak är den svagaste på 5,5 % och de övriga över 7 %. Trots nogranna instruktioner om i vilken ordning de skulle drickas bestämde jag mig hastigt för att inte ta alla fyra på en gång utan nöja mig med två.

Warka Strong
En vackert gyllene lager på 7,0 %. Ser ovanligt mörk ut för att vara ljus lager och skummar bra. Doftar fyllig med en söt ton. Smaken är karamell med mycket sötma. Välbalanserad och den höga alkoholhalten slår inte alls igenom. Humlen finns i grunden och gör att den aldrig blir sockersöt utan håller sig på rätt sida om staketet. En ovanligt söt lager med mycket smak kan man sammanfatta den som. Mycket god!


Okocim Palone
En dunkel med en mörk rödbrun färg. Smakrik och ganska söt på 5,5%. Väldigt lättdrucken för att vara så pass mörk och kändes aldrig tung. En god lite mörkare öl, men inte lika fin som Warka Strong. Palonen kändes lite obalanserad ibland, men på det stora hela väldigt bra. Ett bonus för den snygga etiketten.

Bokfemman v 32

Temat för veckans Bokfemma är utländska författare. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare - av utländsk litteratur (EJ US eller UK!).

Svårare än man kan tro visade det sig. Jagupptäckte till min förvåning att även om jag har mycket böcker från övriga världen i min bokhylla så är nästan alla gamla klassiker. Av de få samtida är det bara två som inte är skrivna av nobelpristagare och en av de två var dessutom rätt dålig. Veckans boklista blev därför osedvanligt pretentiös. Jag måste nog också vidga mina vyer lite!

Gao Xingjian - En ensam människas bibel (Kina/Frankrike)
Nobelpristagare från Kina, men lever i exil i Paris. Hans böcker är inte tillåtna i Kina och de har inte accepterat nobelpriset. Han skriver en blandning av memoar och roman om kulturrevolutionen. Både vackert skriven, spännande och historiskt intressant.

José Samarago - Blindheten (Portugal)
En av de få nobelpristagare jag har läst som utan tvekan förtjänar priset även i jämförelse med andra författare. Saramago bryter ner språket på ett helt eget sätt som påverkar hur man läser boken. Historen är samhällskritisk och väl genomtänkt. Men det som skiljer Saramago från andra banbrytande författare så är berättelsen även utan det djupare perspektivet som en spännande thriller.

Leo Tolstoj - Krig och fred (Ryssland)
Jane Austen goes russian...Ett imponerande epos på tre delar som följer olika ryska familjer under napoleonkrigen som är förvånansvärt lättläst. För den som inte orkar ta sig igenom hela mastodontverket så finns det i Haikuform:

Guns roars, Russia burns
Where's Andrey? Who's Petya
Confused France retreats

Haruki Murakami - South of the Border, West of the Sun (Japan)
Murakami har ett oerhört vackert språk när han skriver. Bara titeln på den här boken räcker för att jag ska älska den. Den handlar om Hajime som växer upp utan syskon med en bästa vän. Hon flyttar sedan, men en dag långt senare tycker Hajime att han ser henne på gatan. En jättefin kärleksberättelse som är större än så och fångar själva livet. Ja, ja vet det låter som en klyscha men läs den så får ni se vad jag menar.

Niccolò Machiavelli - Fursten (Italien)
Skrevs på 1500-talet som en guide till hur ett land skall styras. Fascinerande att läsa så gamla böcker, att man fortfarande kan förstå resonemanget. Det som imponerar mig med denna bok är hur han inledningsvis skriver att syftet är att beskriva hur man styr ett land för att kunna behålla makten så länge så möjligt. Och han är konsekvent genom hela boken, han beskriver inte hur man moraliskt bör styra eller något annat. Intressant att läsa något där man skiljer mellan vinst och moral, känns behövligt ibland.

100 böcker

fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
överstrukna för de man inte vill komma i närheten av
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om

1. +The Da Vinci Code (Dan Brown)
2. +Pride and Prejudice (Jane Austen)
3. To Kill A Mockingbird (Harper Lee)
4. +Gone With the Wind (Margaret Mitchell)
5. +The Lord of the Rings: Return of the King (Tolkien)
6. +The Lord of the Rings: Fellowship of the Ring (Tolkien)
7. +The Lord of the Rings: The Two Towers (Tolkien)
8. Anne of Green Gables (L. M. Montgomery)
9. +Outlander (Diana Gabaldon) fast jag skäms lite för den
10. *A Fine Balance (Rohinton Mistry)
11. Harry Potter and the Goblet of Fire (J. K Rowling)
12. Angels and Demons (Dan Brown)
13. Harry Potter and the Order of the Phoenix (J. K Rowling)
14. *A Prayer for Owen Meany (John Irving)
15. Memoirs of a Geisha (Arthur Golden)
16. Harry Potter and the Philosopher's Stone (J.K Rowling)
17. *Fall on Your Knees (Ann-Marie MacDonald)
18. The Stand (Stephen King)
19. +Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (J.K Rowling)
20. Jane Eyre (Charlotte Brontë)
21. +The Hobbit (Tolkien)
22. +The Catcher in the Rye (J. D. Salinger)
23. Little Women (Louisa May Alcott)
24. The Lovely Bones (Alice Sebold)
25. +Life of Pi (Yann Martel)
26. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (Douglas Adams)
27. +Wuthering Heights (Emily Brontë)
28. +The Lion, The Witch, and the Wardrobe (C. S. Lewis)
29. +East of Eden (John Steinbeck)
30. Tuesdays with Morrie(Mitch Albom)
31. Dune (Frank Herbert)
32. The Notebook (Nicholas Sparks)
33. *Atlas Shrugged (Ayn Rand)
34. 1984 (Orwell)
35. The Mists of Avalon (Marion Zimmer Bradley)
36. The Pillars of the Earth (Ken Follett)
37. *The Power of One (Bryce Courtenay)
38. I Know This Much is True (Wally Lamb)
39. The Red Tent (Anita Diamant)
40. The Alchemist (Paulo Coelho)
41. The Clan of the Cave Bear (Jean M. Auel)
42. The Kite Runner (Khaled Hosseini)
43. Confessions of a Shopaholic (Sophie Kinsella)
44. The Five People You Meet in Heaven(Mitch Albom)
45. +Bible
46. Anna Karenina (Tolstoy)
47. The Count of Monte Cristo (Alexandre Dumas)
48. Angela's Ashes (Frank McCourt)
49. The Grapes of Wrath (John Steinbeck)
50. She's Come Undone (Wally Lamb)
51. *The Poisonwood Bible (Barbara Kingsolver)
52. A Tale of Two Cities (Dickens)
53. *Ender's Game (Orson Scott Card)
54. Great Expectations (Dickens)
55. The Great Gatsby (Fitzgerald)
56. *The Stone Angel (Margaret Laurence)
57. Harry Potter and the Chamber of Secrets (J.K Rowling)
58. The Thorn Birds (Colleen McCullough)
59. The Handmaid's Tale (Margaret Atwood)
60. The Time Traveler's Wife (Audrew Niffenegger)
61. Crime and Punishment (Fyodor Dostoyevsky)
62. The Fountainhead (Ayn Rand)
63. +War and Peace (Tolstoy) har läst drygt halva.
64. Interview with the Vampire (Anne Rice)
65. *Fifth Business (Robertson Davis)
66. One Hundred Years Of Solitude (Gabriel Garcia Marquez)
67. *The Sisterhood of the Travelling Pants (Ann Brashares)
68. Catch-22 (Joseph Heller)
69. Les Miserables (Hugo)
70. The Little Prince (Antoine de Saint-Exupery)
71. Bridget Jones Diary (Fielding)
72. Love in the Time of Cholera (Marquez)
73. Shogun (James Clavell)
74. The English Patient (Michael Ondaatje)
75. +The Secret Garden (Frances Hodgson Burnett)
76. *The Summer Tree (Guy Gavriel Kay)
77. *A Tree Grows in Brooklyn (Betty Smith)
78. The World According To Garp (John Irving)
79. *The Diviners (Margaret Laurence)
80. *Charlotte's Web (E.B. White)
81. *Not Wanted On the Voyage (Timothy Findley)
82. Of Mice And Men (Steinbeck)
83. Rebecca (Daphne DuMaurier)
84. Wizard's First Rule (Terry Goodkind)
85. Emma (Jane Austen)
86. *Watership Down (Richard Adams)
87. Brave New World (Aldous Huxley)
88. The Stone Diaries (Carol Shields)
89. +Blindness (Jose Saramago)
90. *Kane and Abel (Jeffrey Archer)
91. In The Skin Of A Lion (Ondaatje)
92. +Lord of the Flies (Golding)
93. The Good Earth (Pearl S. Buck)
94. The Secret Life of Bees (Sue Monk Kidd)
95. The Bourne Identity (Robert Ludlum)
96. +The Outsiders (S. E. Hinton)
97. +White Oleander (Janet Fitch)
98. *A Woman of Substance (Barbara Taylor Bradford)
99. *The Celestine Prophecy (James Redfield)
100.+ Ulysses (James Joyce) håller på att läsa...

Kul att man fåt fylla i lite mer än om man har läst dem, nu kan man ju se lite vad folk vill läsa och äger också. Fast jag måste ju säga att det var en märklig blandning av klassiker, tantsnusk och Oprahs bokklubb. Å andra sidan fick jag ingen prestationsångest till skillnad från när jag tittar på The Times lista över världens 100 bästa böcker.

Bokfemman v 31

Veckans tema är Astrid Lindgren. Nämn dina 5 favoriter av hennes böcker.

Det här är nog det lättaste temat hittills. Liksom alla andra älskade jag Astrid Lindgren som liten och jag vet ingen annan som kan göra så vackra sagor om de sorgligaste ämnena.


Mio min Mio
I min familj får alla en kopia av Mio min Mio när man flyttar hemifrån.
Mina föräldrar läste högt ur den när jag var liten och den var nästan för otäck, men ändå så bra. Jag kommer aldrig glömma kapitlet när de klättrar upp för den vindlande trappan i riddar Katos borg och trappan går sönder under Mios fötter. Precis när han håller på att falla griper någon tag i honom och drar upp honom. Kapitlet slutar med meningen: "Men det var inte en hand, det var en klo av järn." Hualigen!

Allrakäraste syster
Om systern som när hon var nyfödd sprang och gömde sig bakom en buske i trädgården och har sin egen värld där. Vacker men såklart lite sorglig precis som det ska vara.

Bröderna Lejonhjärta
När vi ändå är inne på sorgliga böcker. Fantastiskt bra bok om ett så viktigt ämne och välskriven som allt Astrid Lindgren har gjort. Fast jag kan inte låta bli att tänka på föräldrarna som förlorade båda sina barn, var det verkligen nödvändigt för Jonathan att hoppa?

Ronja Rövardotter
Om alla rövare var så här i verkligheten hade det varit mycket lugnare för våra poliser. Jag älskade vaggvisan om vargen som vill men kan inte sova minns jag.

Pippi Långstrump
Jag försökte tvätta golvet som henne en gång, men jag tror inte jag fick till det så bra. Först så gled jag inte som det var tänkt på trasan och sedan tog det evigheter att få upp allt vatten. Hade jag haft Pippi med mig hade det nog gått galant.

Bokfemman v 30

Veckans tema för Bokfemman är "nostalgi". Nämn 5 böcker som du förknippar med ordet nostalgi.

När det gäller nostalgi kan man välja många olika typer av böcker. Man kan välja böcker som är skrivna om en svunnen tid, där författaren är nostalgisk. Man kan också välja böcker som påminner en om en viss tid eller plats där man läste boken. Eller böcker man läste om och om igen när man var liten och som för alltid har en speciell plats i ens hjärta. Jag tyckte det var jättesvårt att välja för nästan alla böcker gör mig nostalgisk. När jag tar en bok minns jag vem som rekommenderade mig den, var jag läste den och vad jag kände. För mig är min bokhylla som ett fotoalbum över mitt liv. Men här kommer fem foton i varje fall:

Tvillingarna O'Sullivan av Enid Blyton
Det finns nog inte många som inte har växt upp med Enid Blytons böcker. Jag har läst massor av hennes olika serier, men den här är ändå lite speciell. Det är en gammal hederlig brittisk internatskolebokserie med midnattsfester och moralkakor. Alla mina syskon har läst dem och unsprungligen är de min mammas. För mig var det första inblicken i den engelska världen. Jag lärde mig reglerna till Lacrosse och vilka rätter som hör till vid en midnattsfest. Åh, så gärna jag ville gå på en internatskola!


Harry Potter and the Half Blood Prince av JK Rowlings
Jag hade precis kommit till Kina, jag kände ingen och talade inte ett ord av språket. Jag hade tre dagar innan registreringen i skolan skulle börja och det kommande året var bara ett stort svart hål. Det som räddade mig var den här boken. Jag fick tag på den i centrala Peking och den var precis lagom lättläst och spännande för att hålla ångesten i schack. Jag minns i och för sig nästan inget av handlingen, men den var det enda som kändes tryggt och hemma under de första dagarna och när jag ser den minns jag precis hur vilsen jag kände mig.


Den fjortonde bruden av Meredith Ann Pierce
En fantastisk triologi som jag i och för sig undrar om den klarar en omläsning nu. Men när jag var yngre läste jag den massor av gånger och älskade den. En fantasy-bok om en ung tjej som blir kidnappad av en mörkerängel som suger blodet ur 14 unga tjejer. Aeriel, huvudpersonen, blir förälskad i honom och försöker hitta ett sätt att rädda både honom och sig själv. En fascinerande saga och de två fortsättningsböckerna har oväntat mycket djup. Anledningen till att denna är med på listan är för att jag läste den när jag var 9 år gammal av bara för att det stod "från ca 14 år" på. Jag ville visa att jag kunde.

Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo
Jag läste den när jag gick i trean. Det var i en "ungdomsklassiker" version och mina föräldrar försökte säga åt mig att jag kanske borde vänta med att läsa den tills jag var äldre. Anledningen till att den här boken gör mig så nostalgisk är att det var första gången jag insåg att sagor kunde ha ett olyckligt slut. Jag trodde att det alltid slutade lyckligt och ju mer invecklat det blev desto nyfiknare blev jag på hur de skulle lösa allt. I min barnsliga värld skulle Quasimodo och Esmeralda leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar. Jsg älskade verkligen den boken...tills jag kom till slutet. När det gick upp för mig att det var över grät jag, och när jag kom till efterordet där det antyddes hur det gick för Quasimodo var jag helt otröstlig. Jag minns att jag grät i en vecka.

Da Vinci koden av Dan Brown
Det här var innan den hade blivit stor i sverige. Jag tågluffade runt europa och hade kommit till sista stoppet i Paris. Jag visste att pappa läste boken hemma i sverige då, men jag hade inte hört något om den. Så fick jag ett märkligt mail från min far: "Gå till kyrkan St Sulpice. I golvet vid koret finns ett mässingsband som du följer till slutet. Berätta inte för någon, men du letar efter den heliga Graalen". Plötsligt befann jag mig själv mitt i berättelsen. Fler mail följde där jag bland annat skulle gå till Louvren och se den uppochnervända pyramiden allt eftersom min pappa läste vidare. Både jag och min kompis blev så fascinerade att vi hittade en bokaffär och köpte varsin kopia av boken för att ta reda på vilket mysterium vi försökte lösa.

Jag vill inte...

Jag vill kunna titta på sport och faktiskt heja på någon, beundra deras prestation. Jag vill kunna räkna förskott i sekunder eller poäng och veta sannolikheten att de vinner. Att den som är först i mål vinner tävlingen.

Jag vill inte behöva vänta tills en månad efter tävlingen innan jag vet vem som vann, jag vill inte läsa artiklar och insändare som handlar om allt annat än själva sporten. Jag vill inte behöva höra kommentatorer säga "det enda som kan stoppa honom nu är ett fällande dopingprov" och veta att det är lika stor sannolikhet att han vinner som att han inte gör det.

Jag vill kunna älska sport förbehållslöst. Fast så ser inte verkligheten ut. Jag hoppades att cyklingen hade träffat botten och vänt innan jag började följa den, men ack så fel.

Det är inte mitt jobb som publik att behöva fördöma dopare, att behöva fråga mig vem som är ren eller ens överväga att bojkotta en sport. Det är något sporten måste lösa internt. Jag begär inte någon säkerhet om att dopare inte finns, det enda jag vill veta är att sporten jobbar enat mot doping och att skandaler är mer undantag än regel.

• Först försvann Vinokourov och Astana-stallet. Blodtransfusion med någon annans blod innan tempoloppet.

• Sedan försvann Moreni och Cofedis-stallet. Förhöjt testosteronvärde.

• Och nu Rasmussen och kanske Rabobank-stallet också. Han har ljugit för dem om var han var när han missade sina dopingtester och fick ikväll sparken.

De första två är solklara om än väldigt beklagliga. Speciellt Vinokourov som vann flera etapper och var ledare i laget och ansiktet utåt. Men Rasmussen är svårare, för det första fanns materialet redan i Juni, varför utreddes inte allt då? För det andra saknas tydliga svar på vad som har hänt och enligt vilka regler hans stängs av. Jag gillar inte godtyckligheten i det.

Å andra sidan gillar jag att de tar i med hårdhandskarna. Det är bra att hela laget åker ut så att de slutar hålla varandra om ryggen. Det är bra att dopare åker fast och att något händer. Jag kommer inte bojkotta denna sport heller, de förtjänar stöd mer än många andra och det är där vi åskådare kommer in.

Nu är det tätstrid mellan Contador och Evans. Jag vet bara inte om jag orkar tända om. Om jag orkar hoppas en gång till.

Jag saknar fotbollen och snookern.

Zombie

28%

Mingle² - Free Online Dating

Och så tycker folk jag är orimligt rädd för zombiefilmer! Här kommer beviset på att jag är alldeles lagom rädd. Självkännedom helt enkelt!

Halvboksrapport

Jaha ja, när alla andra yrar runt i Harry Potter hysteri så irrar jag fortfarande omkring i James Joyces förtrollade värld. Och trodde någon egentligen att det faktiskt skulle komma så långt som till en halvtidsrapport? Jag var väldigt tveksam måste jag erkänna, tempot är ju inte uppskruvat direkt.

En vanlig dag med James ser ut som följer:

9.00 Vaknar och tänker att idag ska jag läsa mycket, boken är nog egentligen bättre om jag läser lite mer i sträck.

10.00 Sedan sätter jag på ett avsnitt av Morden i Midsomer, de är 1.40 min långa så det är lika bra att börja tidigt och pausa många gånger för att plugga och läsa James.

Jag ser ser hela avsnittet i sträck.

12.00 Lunchpaus

13.30 Tar fram James och sätter mig och tittar förtvivlat på framsidan. Mäter med bokmärket hur mycket av den som återstår men öppnar den inte.

14.00 Tour de France. Går att plugga till men INTE att läsa James till.

18.00 Middag

19.00 Påbörjar ett nytt avsnitt av morden i midsomer. Tänker vara smart och börja ett på kvällen så att jag bara har hälften kvar dagen efter och därmed inte kan slösa bort hela förmiddagen.

Jag ser hela avsnittet i sträck.

20.30 Surfar planlöst, ser på tv eller följer någon menlös sport.

00.00 Lägger mig och öppnar slutligen James.

00.15 Efter de längsta och tråkigaste 5 sidorna i mannaminne ger jag upp. Jag kan ju läsa så mycket mer imorgon istället...


För att ni ska förstå hur mycket 5 sidor är i James förtrollade värld så följer här ett stycke ur boken (och nej, jag har inte letat fram det värsta i hela boken, detta är valfritt stycke i kapitel 11)

"Vagnen snart framme nu. Prata. Prata. Pat! Inte. Ordnar servetter. Åtskilliga mil han går om dan. Måla ett ansikte baktill på honom så skulle han vara två. Hoppas de sjunger mera. Distraherar. Skallige Pat bekymrat bröt mitraservetter. Pat är en kypare illa han hör. Pat är en kypare som kypar när man käkar. Haa Haa Haa Haa. Han kypar när man käkar. Haa haa. En kypare han. Haa haa haa haa. Han kypar när man käkar. När man käkar om man käkar skall han kypa när man käkar. Haa haa haa haa. Hå. Kypa när käk."

Det här är ungefär en femtedelssida. Och visst finns det kapitel som är lättare att läsa men för att komma dit måste man ta sig igenom 50 sidor av sådant här. Även de lätta kapitlen är för övrigt tyngre än en vanlig bok.

Men nu till bekännelsen: Jag börjar fastna. Det är något visst med böcker som man lägger så mycket tid och energi på. Jag måste ändå respektera en bok som är så svårköpt, det är charmigare än alla de där lättfotade deckare och nora roberts romaner på marknaden. James har skrivit en bok som är helt och fullt hans verk, man kan säga vad man vill om den men han har då inte försökt anpassa den till marknaden på något sätt.

För att förtydliga så njuter jag fortfarande absolut inte av läsande. Och jag ogillar fortfarande den självgode James, för att inte tala om alla recensenter som hävdar att de njuter av varje sida. Bullshit! Men jag börjar respektera boken.

Fortsättning följer...

Sportkommentatorer

De svenska kommentatorerna på tour de france:

a: ...Man kan hyra camarguehästar och rida på här nere.
b: Har du gjort det själv någongång?
a: Nej...hästar är så stora....jag är egentligen rädd för de flesta djur.
b: *skratt*....eller det är ju egentligen inget att skratta åt.
a: Men det gjorde du ändå.

Jag älskar att lyssna på kommentatorer. Favoriter är bittiska kommentatorer i allmänhet och cricketkommentatorer i synnerhet. Som Tom Fordyce i dagens cricket som inledde med:
"Guten tag meine freunde - today I'll be doing the clockwatch entirely in other major European languages. Will I hell - it took me 15 minutes to construct that first phrase."
Efter vilket han fortsatte med att be tittarna hjälpa hans kompis Ford Tomdyce hur han skulle klippa sitt skägg i roliga former...hrm. Nog för att cricket är en långsam sport men ändå.

Jag gillar de som är så inne i sporten att de glömmer att folk lyssnar som Kim Hartman i snooker som sitter tyst långa stunder och bara njuter. Eller de som har så trevligt framför mikrofonen med den andra kommentatorn att de pratar gamla minnen och har obegripliga skämt som bara de förstår.

En underhållande kommentator är dock sällan samma sak som en bra kommentator. Det mest imponerande är de som lyckas kombinera de två. Och det finns få saker som är så irriterande som när man försöker få grepp om en ny sport och kommentatorn inte säger ett flasklock relevant information.

Men eftersom jag själv hör till de som lägger ner nästan motsvarande heltidsjobb på att uppdatera mig inom sportvärlden, har jag full förståelse för lockelsen i att jobba som kommentator och få betalt för sitt fritidsintresse.

Notiser i sportens värld:

* Ferguson har gått ut och sagt att det inte finns en chans i helvetet att de säljer Heinze till sin största rival Liverpool. Känns på nåt sätt tryggt att inte allt är pengar i sporten idag, utan att det fortfarande lever kvar en del gammalt hederligt hat.

*Hamilton kraschade i tidskvalificeringen i Nurnburgring. Efter att sportvärlden hållt andan ett ögonblick och sett honom bäras bort på bår så visade han sig vara oskadd och får starta på 10 plats imorgon. Vann gjorde Raikkonen.

*Tour de France kör tidslopp idag. Det blöta vädret gör att jag sitter i ångest och tittar på cyklister som trillar till höger och vänster. Fobiträning måhända? I varje fall verkar Vinokourov vinna dagens etapp, men den stora frågan är hur illa det går för Rasmussen.

*Ikväll sänder tv4+ från GP i Madrid. Kanske värt att se hur formkurvan ser ut för våra små atleter inför VM.

*Nya Zealand vann med 26-12 över Australien i tri-nations cup (rugby union). Varför får inte vi se sånt i Sverige?

Jag erkänner, sport upptar alldeles för mycket av min tid. Och speciellt så här års när jag är besatt över alla silly season rykten i premier league och följer mer eller mindre alla udda sporter som passerar min väg bara för att försöka fylla mitt sportengagemangsbehov. Jag blir helt enkelt nipprig i brist på någon ordenlig sport att följa. Och ja, jag trillade dit för Tour de France...

Men jag ska försöka blogga om något annat idag. För om jag ska vara helt ärlig har det inte hänt några gigantiska saker i sportvärlden sedan sist och tour de france kan vänta.

Så den här gången handlar det om öl.

Öl hör för övrigt till de ämnen jag kommer blogga mer om när arbetet på puben drar igång. Fast idag får det bli om min minifest med Dave. Han sitter i Washington DC och jag i lund men vi använder varandra som ursäkt för att dricka öl. Trevligt!

Mest blir det Tuborg men dagens spännande nykomling blir Skullsplitter, en skotsk öl. Riktigt bra faktiskt även om alkoholhalten lurar en.

Den är röd i färgen, en mörk ale från skottland. Det är ett barley wine om man ska vara petig (över 8 %), men varför ska man vara det?

Välbalanserad mellan sötma, beska och alkohol så att inget slår igenom för mycket och en viss rökt smak. Rekommenderas för alla som får tag på den, min inköptes på irland.

Liverpools nyförvärv och Sheffield GP

Liverpool FC:

Jag gillar inköpet av Babel, han är bara 20 år och en fin talang. Dessutom kan han spela både ytter och anfallare även om han förmodligen får nöja sig med en mittfältsplats. Egentligen borde kanske Babel ha väntat med att flytta till en storklubb eftersom han borde se till att få all speltid han kan få för att utveckla sin talang, men det är ju inte mitt problem.

Benayoun är en annan ny spelare som tävlar om mittfältsplatser och gud vet att det behövs någon stabil på vänsteryttern. Kewell är ju i och för sig tillbaka men efter att ha missat en hel säsong är det svårt att säga vad han kan prestera.

Nu går det rykten om både Mancini och Heinze som möjliga inköp. Heinze skulle vara intressant eftersom han är en väldigt bra back, även om jag inte riktigt tror att vi kommer lägga ut så mycket mer pengar. Mancini pratades det om redan innan vi köpte Benayoun och Babel så det är väl tveksamt om det är aktuellt längre.

Om vi köper en till spelare så skulle mitt förslag vara en stadig back. Vi har redan ett mycket bra försvar men både Carragher och Hyypia börjar bli till åren komna och det vore bra att få in lite fler mellanspelare som vare sig är unga gröna eller i dalande form. Dessutom har vi köpt rätt mycket framåt och för mycket nya spelare på en gång är svårt.

Men jäklar så kul nästa säsong ska bli!!

Friidrott:
Har sett bilderna från Rom där längdhopparen Salim Sdiri träffades av ett spjut...yikes. Han klarade sig dock bra under omständigheterna.

I övrigt en del bra resultat från dagens GP i Sheffield. Magnus Arvidsson vann spjuttävlingen på över 84 meter. Grymt att ha en svensk på de längderna igen, förhoppningsvis en som inte har samma dåliga tävlingsnerver som vår förra. Kajsa Bergqvist var den andra svensk som vann sin gren, men på blygsamma 1.95 i regnet.

Tyson Gay sprang sitt första 100-meterslopp i europa i sommar och vann behärskat på knappt godkända 10.13 Han verkade dock känna av sitt knä lite så vi får vänta och se. Hoppas bara inte drömfinalen mellan honom och Asafa Powell är hotat.


I övrigt sliter jag verkligen med att undvika Tour de France. Vi får se hur det går.

Djupt i träsket

Jag läser James Joyce, kollar på Dexter och läser artiklar om självskadebeteende. En inte helt klockren kombination kan jag väl säga så här i efterhand.

Dexter är en tv-serie om en polis som extraknäcker som seriemördare. Det låter fånigt, men den är förvånansvärt mörk. Det går inte att gilla Dexter för hur gillar man någon oförmögen att känna känslor? Men det är svårt att inte bry sig. Man sitter där och vill något men jag vet inte om jag vill att han åker fast, eller att han ska bli mänsklig. Fast jag vet bättre. Det är nog inte en strålande serie för psykologstudenter, den är rätt obekväm utan hoppet om att människor kan ändras i grunden.

James Joyce är inte heller ett lyckopiller direkt. Jag finner mig själv tänka i inre monologer vilket gör det ännu tydligare hur overklig hans bild är av en människas tankar. Det är mer som aktiva fria associationer från författare. Det är som att sitta brevid James själv och skriva boken. Läskigt. Och bilderna är smutsiga, råa och konkreta. Brutal realism är väl en fin omskrivning för det. Två tredjedelar kvar nu...

Slutligen, när jag har mina effektiva episoder plockar jag fram allt mitt material om självskadebeteende och läser. Den sista gnuttan av ångestfrihet försvinner när jag begraver mig i artiklarna.

Så det är bara att sätta på Nick Cave på högsta volymen och sjunka ner i träsket.

Wimbledon och Silverstone

Av någon märklig anledning följer jag Formel 1. Det är kanske inte så märkligt om man tänker på att jag följer de flesta sporter som kommer i min väg, men desto märkligare när man tänker på hur enformigt och händelselöst det. Till detta bör läggas att jag inte har något som helst bilintresse i övrigt. En ytterligare oväntad detalj är att det var min mamma som började följa formel 1 för 7-8 år sedan som underhållning när hon strök.

I varje fall så följer jag denna sport och hejar på Mclaren i allmänhet och Lewis Hamilton i synnerhet. På den gamla goda tiden var det David Coulthard och Mika Hakkinen som körde för McLaren och orsaken till att jag hejade just på McLaren. Fast sedan började alla byta stall vilket gjorde det mycket svårare att troget följa både förare och stall och i valet blev det ett ganska passivt intresse för McLaren i några år. Men i år har McLaren värvat Lewis Hamilton vilket plötsligt gör det intressant igen och det skadar ju inte heller att den där fördömda Schumacher har lagt av och fältet öppnat upp lite.

Om ni nu på nåt märkligt sätt har lyckats missa Lewis Hamilton så är han ett 22-årig britt som har en osedvanlig talang. När han var 9 år gammal mötte han chefen för McLaren och sa åt honom att han en dag skulle köra för dem. När han var 13 var han den yngsta någonsin att bli upptagen i stallet. Och i år har han debuterat som Formel 1 förare utan att ens ha varit testförare innan. Med de förutsättningarna och hans unga ålder hade det varit imponerande att komma top 10, men istället har han ännu inte hamnat utanför pallen och leder poängligan sammanlagt.

Allt detta är ju egentligen en parantes. Det jag ville få sagt var att Silverstoneloppet (England) avgjordes igår. Hemmadebut för Hamilton som slutade på en hedrande tredjeplats. Vann gjorde Raikkonen i en läskigt snabb ferrari och efter honom kom Alonso vilket gjorde att McLaren trots allt drar ifrån.

Om det är besynnerligt att jag följer formel 1 är det ännu mer förbryllande att jag först nu har börjat följa tennis ordentligt. En sport som är kul och spännande på riktigt. Speciellt nu med rivaliteten mellan Schweizaren Federer (1) och spanjoren Nadal (2). Jag har sett några av deras matcher tidigare och när jag insåg att de skulle mötas i en Wimbledonfinal var det ett måste. Wimbledon är trots allt Wimbledon som ni alla vet.

Jag hoppas verkligen att ingen missade matchen eftersom det blev en totalt jämn match på fem set. Federer vann till slut och tangerade därmed Björn Borgs rekord med fem vunna Wimbledon i rad. Men det var Nadal som imponerade, om ni inte har sett honom så ser han ut precis som man föreställer sig att Tarzan gör, eller Mowgli. Uppfostrad i djungeln av vilda djur. Hur vargarna lyckades lära honom tennis kan vi bara spekulera kring, men de gjorde i vart fall ett bra jobb.

Tyvärr vann han ju inte, men jag kan rekommendera er alla att hålla ett öga på de framtida duellerna mellan honom och Federer. Jag avslutar med att låta allas vår Ben Dirs poängtera skillnaderna mellan de tu.

BBC sport, Ben Dirs:

"The suspicion is that the gap between Federer and Nadal on grass is larger than the gap between Nadal and Federer on clay, but if all our suspicions came true, Jimmy Connors wouldn't have beaten John McEnroe in 1982 and Sue Barker and Cliff Richard would be married."

"Nadal and Federer have their little pointless chat before taking to the court - Nadal looks jittery, as if he's just about to go over the top, Roger looks like he's just walked off the set of The Great Gatsby."

Jävla James

Hur i hela fridens namn kom jag på first-name basis med James Joyce?! Hela min familj har accepterat vårt förhållande om än med viss tveksamhet då de alla har försökt komma honom nära men avvisats. Nu pratas det om att jag och James går och lägger oss, eller att jag måste komma ner för att James saknar mig. Men jag måste erkänna, allt är inte rosenrött. Faktum är att jag hatar honom. Jag hatar hans självgoda attityd, hans banala poesi, hans arrogans men mest av allt hatar jag att han fick sina 800 sidor av dravel med på varenda top 100 lista som någonsin publicerats. Han är precis den typen av författare som kan bli hatad och vara oläst av miljontals människor och bara tolka det som ett bevis på sin intelligens, att han står över dem alla.

Jag vet ingen som har läst hela Ulysses förutom recensenter (får man i varje fall anta även om jag har full förståelse för om de fuskar lite) och alla jag vet som har börjat hatar boken. Och alla recensenter älskar den. Det är ett så fascinerande fenomen att jag inte kan låta det vara. Jag måste bilda mig min egna uppfattning. Kan det verkligen vara så enkelt att James Joyce är kejsaren utan kläder? Att ingen egentligen fattar men att man inte vågar erkänna. Man vill vara lika smart som James för att inte tala om de andra recensenterna. Eller händer något medan man läser boken? Kan allt detta hat omvandlas till hatkärlek och så småningom till mig prisandes denna bok som den bästa jag någonsin läst?

För er som vill ha svaren är det bara att vänta och se. Jag återkommer med mina åsikter efterhand som detta projekt fortskrider under sommaren (och hösten, och vintern, och våren och...) Hittills är jag modiga 210 sidor in i verket och känner redan hur mitt ursprungliga vrede mot författaren sakta omvändes till acceptans över mitt öde. Fast i en evighet med James.

Nyförvärv och lite annan sport

Liverpool FC är nu helt klara med köpet av Fernando Torres, 26.5 miljoner pund gick kalaset på. Det är inte små potatis direkt! Men jäklar så nöjd jag är. Han är i teorin precis vad Liverpool behöver, en målgörare. De har mängder med starka spelare som kan få fram bollen men det krävs nån som gör mål, många mål. Sedan måste det förstås fungera i praktiken också och det är det som känns så nervöst. Men det är ju därför jag älskar fotboll, oförutsägbarheten.

Annars ryktas det om att sälja Bellamy, vilket ju vore förnuftigt eftersom vi nu har 5 anfallare. För mig personligen får han dock gärna vara kvar, jag gillar hans stil. Jag gillar hans temperament och hur han springer vevande med armarna och skriker åt alla. Fast i det här fallet får förnuftet avgöra så jag tänker inte argumentera emot. Crouch har i varje fall fått grönt ljus att stanna.

Slutligen har vi vänsterkanten. Zenden må ha haft några förtjänster nånstans men så långsam som han är blir det livsfarligt stora ytor på vänstern. Tacka vet jag Pennant på högern, brilljant insats och väldigt stabil. Och vad han gör utanför planen skiter jag fullständigt i.

Övrigt i sportens värld:
Wimbledon regnar bort. 7 av de 8 första dagarna fick avbrytas på grund av regnet och nu ligger de långt efter schemat. Nadals match mot Söderling fick spelas över tre dagar, tyvärr vann Nadal trots allt. BBC gick ut och frågade när folk trodde att Wimbledon 2007 skulle ta slut med tanke på alla förseningar och 33% gissade på Aldrig....

Friidrotten är igång på allvar och nu gäller det att skaffa koll på årets namn inför VM i augusti. Fast eftersom VM är i Japan så kommer man vara alldeles för trött för att minnas några namn när det väl kommer till kritan. Kan dock redan nu tipsa om att det finns kul nya talanger i männens 100 meter. En amerikan som lär bli svårstoppad som har världens andra bästa tid på 200 m samt några unga britter.

Bokfemman v.26

Ok, jag ber om ursäkt för att jag lade ner bloggen där ett ögonblick. Jag ska bättra mig! Och finns det något bättre att återvända med än böcker? Framför allt den sista boken man skulle läsa innan man dör. Jag hoppar helt enkelt på bokfemmantåget.

Reglerna för denna vecka är dessa:
Veckans tema för Bokfemman är - vilken bok skulle du vilja var den absolut sista boken du någonsin läste? Det kan vara en bok man redan har läst eller kan det vara en helt oläst bok.

The Outsiders - S.E. Hilton Detta är den bok jag förmodligen hade valt om jag var tvungen. Jag läste den första gången när jag var 11 år gammal på engelska, eftersom den är skriven på slang förstod jag inte så mycket men det var ändå kärlek vid första ögonkastet. Det var min storasysters bok vilket säkert bidrog till mystiken och jag hade gått och tittat på den länge innan min engelska var god nog att försöka. Sedan dess läser jag den varje år och gråter på samma ställe. För er som inte vet är det en ungdomsbok om tre bröder som förlorat sina föräldrar och är med i ett gäng. Den har även blivit filmatiserad av ingen mindre än Coppola.

Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren Behövs väl knappast motiveras. Känns som ett väldigt tryggt val om man nu ska dö. En Astrid Lindgren bok är nog ett måste i alla jobbiga situationer.

Den sista striden - C.S Lewis En bok om världens undergång som ändå är varm och förtröstansfull. Jag tror att jag kommer behöva rätt mycket trygghet i bokform om jag sitter och väntar på döden. Jag vill ha fina sagor om ett lyckligt liv efter detta så att jag inte behöver vara så rädd. För övrigt hör även Narnia-böckerna till gruppen av böcker som jag ideligen läser om och håller väldigt högt.

The Tale of Genji - Murasaki Shikibu Den kallas ibland för världens första roman och skrevs av en japansk hovkvinna i början av 1000-talet. Det är ett imponerande verk både i omfång och innehåll. Sedan jag hörde om den har jag velat läsa den och jag har även införskaffat en bra engelsk översättning. Men jösses. Den är väldigt lång och väldigt japansk medeltid med mycket dikter och hovskvaller. Jag tror absolut att det är en bra bok, bara jag orkar ha det som projekt ett tag. Men innan jag dör ska jag baske mig läsa den.

Bibeln Det här valet har två stora fördelar. För det första tar den en evighet att läsa så man håller sig sysselsatt om nu väntan blir lång. För det andra är det ett bra argument att komma till himlen när man står inför sankte Per med bibeln i handen. Och det skadar inte att ta det säkra före det osäkra.

Lunch med tre ingredienser

Kokt ris
3 morötter
1 ägg

Helst ska riset vara från dagen innan, men det är inte så petigt. Strimla morötterna och hetta upp en wok med lite olja i. Woka morötterna under hög värme tills de är lite mjuka, häll i riset och stek på det. Krydda gärna med lite currypasta eller chili. Ta slutligen i ägget och rör runt ordentligt.

Nyttigt, billigt och kan varieras i det oändliga. Den 25e kan man till och med unna sig räkor!

Sjumilastövelkit

På senaste tiden har jag funderat mycket över sjumilastövlar. Jag tror att det är ett sådant föremål som folk bara antar är bra utan att tänka så mycket på det. Alltså har jag tänkt åt alla er.

Även om det i förstone synes vara ett enkelt begrepp så kräver det att vi fastslår lite definitioner:

1. Sjumilastövlar är stövlar där man med ett steg färdas sju mil, varken mer eller mindre.
2. Färden sker på någon magisk väg, stövlarna är alltså inte gigantiska
3. När stövlarna tas av går man som vanligt

Jag har liksom alla er tänkt att detta skulle vara lösningen på mångahanda problem. Sedan jag satte mig ner och tänkte på det har jag dock insett vissa svårigheter. Det är nämligen ytterst sällan man vill exakt sju mil i någon riktning. Om jag vill till centrum skulle de ju inte vara någon hjälp alls, jag skulle istället sluta 6,5 mil längre bort.

Men i matematiken fann jag äntligen en öppning. Om man breäknar vinklarna kan man får fram sidor på just sju mil och därmed hamna rätt. För att gå till centrum skulle jag alltså gå i en triangel och börja att gå snett ifrån staden för att då jag ha fått vinkeln rätt vända och ta X kliv tillbaka och hamna mitt på stortorget. Nu är tyvärr min matematik sisådär och dessa beräkningar är rätt komplicerade att göra varje gång man ska någonstans. För övrigt är det lurigt att ta ett kliv i exakt 35.8 grader.

Då kommer min nästa uppfinning. En sjumilastövelGPS! I denna matar du in vart du ska och så räknar den ut enklaste sättet att ta sig dit. Den har även en laserpekarfunktion för att underlätta färden. Laserstrålen pekar ut den exakta riktningen vilket löser problemet med att hamna några mil fel när man ska till Stockholm.

Ytterligare en sak som naturligtvis är nödvändigt att medföra är ombytesskor. Hamnar man 100 meter från målet ska man nog traska dem på hederligt vis och inte ge stövlarna ett nytt försök.

Min slutsats är alltså att sjumilastövlar är bra med vissa justeringar. Jag föreslår således att uttrycket bör ändras från sjumilastövlar till sjumilastövelkit!

Headhuntad

Det hade skrivit annonsen med mig i åtanke och gått och väntat på att just jag skulle söka. Jag blir alldeles varm inombords bara jag tänker på det. Det är ett sådant jobb jag hade kunnat göra gratis nästan, jag kommer bli alldeles strålande kunnig om öl, 200 sorter att plugga in. Och man måste väl smaka på alla? För övrigt fyller det ett glapp i både CV:t och plånboken, nu är det bara sommarjobb som saknas.

Annars har jag fått Inbjudan. Den kommer inte varje år och man vet aldrig om man blir bjuden eller ej. Deras far var otrogen och gjorde en kvinna gravid. Nu är det upp till dem att avgöra från år till år om deras halvsyster med familj hör till släkten. De är fyra stycken, två är för och två emot. Jag vet inte vad jag är, jag växte upp och drömde om den här stunden. Om att jag hade en släkt precis som alla andra och en dag skulle de få reda på min existens och vi skulle bli en stor lycklig familj. Nu känns det så avlägset och naivt. Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå vad släkt verkligen är eller hur man ska förhålla sig. Varför finns det inga sociala koder för hur man ska bete sig när man vid 60 års ålder får reda på att man har en halvsyster och dennes familj kommer på släktträff? Och hur beter man sig som den nya systerdottern? I år blir det ingen resa, jag måste kunna språket först och jag måste förstå min roll och vad jag vill ha ut av det hela.

Och den tredje stora saken: Imorgon händer det! Mitt vänstra ben ska få bli rakat för första gången på två månader. Ibland kan jag nästan förnimma minnet av att kunna stå upp och se hur det snart ska ske igen. Andra stunder känns det avlägset, jag blir rädd för smärtan. Fast nu vill jag så gärna att det kan vara värt en hel del smärta, bara jag får grönt ljus av läkaren.

Hantering av bytet

När du har dödat ditt byte är det viktigt att skrida till verket relativt fort för att vare sig köttet eller skinnet skall förfaras.

Det första steget är att tappa bytet på blod och detta är viktigt för köttets hållbarhet. Om man inte tappar blodet ger det även en mycket kraftig smak åt köttet. De flesta djur blöder bäst om man hänger dem med huvudet nedåt. Surra fast ett rep i bakbenen ovanför hasen. Bind inte ovanför foten eftersom repet då kommer att glida av. Hissa sedan upp djuret i en trädgren eller i en egen ställning. Skär sedan av antingen nyckelbensartären eller halsvenen. Försök undvika att skära av hela halsen eftersom en del av maginnehållet kan blandas med blodet i så fall. Blodet är mycket näringsrikt och innehåller både viktiga vitaminer och mineraler och kan därför med fördel sparas och förtäras.

Det andra steget är att flå bytet. Detta görs lättast medan det fortfarande är varmt och hänger uppe. För säkerhets skull bör man ta bort doftkörtlar och testiklarna eftersom de kan ge smak åt köttet annars. Skär sedan som följer:

1. Runt bakbenen omedelbart ovanför hasen
2. Runt frambenen på motsvarande ställe
3. Skär längs insidan av bakbenen fram till skrevet, där du försiktigt skär rung könsorganen och anus.
4. Utvidga snittet framåt längs buken tills halsens undersida. Var noggrann med att inte skära igenom bukhinnan. (se bild)
5. Skär längs frambenens insidor


Börja sedan vid bakbenen och lossa skinnet från köttet och rulla sedan av det. Du kan behöva en klubba eller en sten för att lossa skinnet överallt.

När du har flått ditt byte är nästa steg urtagningen. Greppa ett veck i bukhinnan och skär upp ett litet hål så att du kan få in fingrarna. Skär sedan nedåt samtidigt som du håller undan tarmarna med handen. Innan du sedan skär av ändtarmen binder du om den med ett snöre. Plocka ut inälvorna och glöm inte att skära igenom diafragman för att få med lungor, hjärta och strupar.

Stycka sedan djuret enligt följande schema.













Skinnberedning

Börja med att skrapa narvsidan av skinnet för att få bort allt kött och fett. Detta är tålamodskrävande men mycket viktigt att det görs noggrannt. Använd en sten, benbit eller slö kniv för att skrapa, men var försiktig så att inte skinnet skadas.

Gnid sedan in narvsidan med salt eller träaska och häng upp den på torkning tills den är helt torr. Rök hjälper till att konserverka skinnet.

Blötlägg sedan skinnet i urin för att lossa håren om du vill göra läder. Det går även med vatten men tar då betydligt längre tid. Avlägna allt hår från skinnet med händerna.

Blanda sedan djurets hjärna med djurfetter och värm långsamt över eld tills blandningen får en jämn konsistens. Gnid sedan in blandningen i det fuktiga skinnet medan du drar och knådar det mjukt. Torka sedan skinnet vid elden, röken kommer då att reagera med blandningen och göra huden smidig.



Dagens Citat: "Every animal has just enough brains to preserve its own hide, dead or alive."

Allt vackert är befläckat

Ett kväljande svartrött moln täckte sängen där Hon låg, badandes i sitt eget blod. Det var fem år senare och Han avslutade allt med en rostig skruvmejsel i Hennes hjärta. Medan livet sipprade från Hennes kropp satt Han på trappan och grät tills det kväljande molnet hade svept in hela huset med sin stank. Han visste att de hade brunnit för starkt och svartsjukans rödsvarta låga hade förtärt allt det vackra i universum. Om de aldrig hade möts vid ekbordet hade passionen som förgjorde dem aldrig fått fäste i deras bröst. Det rosenröda molnet hade gömt den kväljande svarta färgen i sitt inre från början. Allt vackert är befläckat.

Ett rosenrött hav

Ett rosenrött hav omslöt det lilla ekbordet där de satt. Det var som om luften livnärde sig på dem istället för tvärtom. Luften sökte sig till dem och andades in deras virvlande känslor. De var fullständigt omedvetna om omvärlden den dagen, deras själar utforskade varandras alla skrymslen och vrår. Alla andra i restaurangen behandlade dem med en andäktig vördnad. De sträckte lite extra på sig när de gick förbi och sänkte rösterna för att inte störa. Alla påverkades av den röda känslan som strömmade ut från paret och gick därifrån med ett leende på läpparna. Han och Hon som satt där visste att de aldrig mer skulle gå ensamma för att möta världen. Att de funnit allt de sökte i det rosenröda havet som omslöt deras bord.

Ett långt intro till en kärleksförklaring för VM

Jag har en helt egen fantasivärld som ingen utom jag vet om. När jag dagdrömmer handlar det inte bara om vad jag ska göra i framtiden eller vad jag gjorde igår. Jag har byggt upp ett parallell-universum där helt andra regler gäller. Men tiden går och folk ändras och åldras även i den världen. När jag har tråkigt väljer jag en period jag vill hoppa in i och lever i den världen ett tag. Det finns olika scener och olika personer jag vill leva beroende på hur jag mår, men världen finns alltid där redo att levas. När jag var yngre trodde jag att alla hade alter egon i fantasivärldar som de skapade själva, men tydligen är det inte så.

Innan jag somnar varje kväll går jag in i min värld och lever där tills jag vaknar morgonen efter. På så sätt hinner jag uppleva dubblet så mycket som andra på dygnets timmar.

Min värld är väldigt hemtam och jag styr helt över handlingen, ibland gränsar tryggheten till tråkigt. Men sedan jag var liten har jag funnit ett annat sätt att gå upp i en fantasivärld och leva där som någon annan ett tag. Det är genom böckernas värld. På det sättet lever man i någon annans fantasivärld som man inte själv kan kontrollera och allt är spännande och känslorna starkare.

Det är en väldigt specifik känsla när man går helt upp i något. När man lever någon annans liv i en fiktiv verklighet. I någon annans fiktiva verklighet. Man tror för några timmar, några dagar att man verkligen är där. Man tänker någon annans tankar och grubblar över deras problem. Det händer mig då och då med böcker som jag sträckläser. Jag finner mig själv läsa Jane Austen på en eftermiddag för att sedan bli chockerad av att en tjej visar ankel och kommer på mig själv med att tänka "hur ska hon någonsin bli gift när hon beter sig så, och vilken skam för familjen". Eller jag läser "En doft av apelsin" av Joanne Harris och springer gråtande förbi på folk jag känner för att den där hemligheten jag bär på är så mörk. Eller när jag mitt i "Den oändliga historien" av Michael Ende smyger ner i mina föräldrars kök för att äta det enda äpplet jag ska klara mig på hela dagen medan jag plikttyngd klurar på ett namn till barnkejsarinnan för att hela henne.

Det är ganska få böcker som gör så med mig. Det räcker inte med bra böcker utan de måste vara lättlästa och beskrivande så att jag fastnar helt i världen och tror mig förstå den till fullo.

Fram tills i höstas trodde jag att det bara kunde bli så med böcker, aldrig med filmer eller tv. Filmer har helt enkelt inte den effekten på mig och det är för kort tid och för distansierat. Däremot tv-serier, jag hade helt enkelt inte sett tillräckligt många avsnitt i sträck tidigare. Nu plötsligt såg jag 7 säsonger av Buffy och 5 säsonger av Angel på två månader. Under den tiden fann jag mig tänka att den troligaste förklaringen att någon inte dök upp till skolan var att de blivit vampyrer och jag funderade ut var man snabbast kunde hitta en vass träpåle om man blev överfallen.

Ikväll har det hänt igen. Jag har funnit min nya verklighet för en tid. Veronica Mars är helgens drog. Jag vet att jag borde vara trött och sova men jag kan inte sluta klicka play på ännu ett avsnitt. Har just sett 7 avsnitt i sträck, det är nästan fem timmar. Nu måste jag tvinga mig att stänga av datorn för att få lite sömn, men hur viktigt är det med sömn när Lily's mördare ännu går fri?

Svaret på vart mina veckor tagit vägen

Så nu vet jag att jag inte blir kreativ av att vara handikappad. Det blir som om all oro för skolan och att ta sig till ställen tar så mycket energi att då jag är hemma sitter jag bara här och förnekar. Tror dock att jag långsamt börjar acceptera och kanske kan utnyttja tiden lite mer effektivt.

Jag måste dock ta ett ögonblick och förklara hur djupt jag hatar det här. Att vara beroende av andra i så lång tid och alla har viktigare prioriteringar. Att tigga efter hjälp och ursäkta sin "lathet". Att försöka hitta på nya sätt för att locka vänner över så att jag slipper sitta ensam vecka efter vecka. Och trots allt detta så sitter jag här ensam med dåligt samvete över att jag inte kan göra allt jag borde.

Fast varför gnäller jag? Nu har jag chansen att få gjort så mycket jag inte hade gjort annars. Och så har vi sporten.

Barcelona - Liverpool FC 1-2, jag ler bara jag tänker på det. Måste även notera att engelska kommentatorer alltid är underhållande:

"2116: GOAL Barcelona 1-2 Liverpool
More poor defending from Barcelona. Rafael Marquez's weak header goes straight to Craig Bellamy who picks out John Arne Riise with a square pass and the Norwegian, in space in the area, cracks it in with his right foot. The Liverpool players are going bonkers. Up in the stands, injured Barca striker Samuel Eto'o hangs his head in his hands. Think that's because of the goal, but it could be the shame at the cameras picking him out while he is wearing a Miami Vice style white jacket."

Idag är det på Anfield mot The Blades.

Alpina VM, skidskytteVM samt nu skidVM har stått för vintersporterna. Skulle även vilja följa HV71 men saknar medel.

Sedan har Snookern med London Masters och Welsh Open fått fylla upp sportkvoten.

Vill se mer av allt men hur hinner man? Funderar på om jag ska ge rugbyns six nations en chans för det är en sport med potential, speciellt nu när skidVM går av stapeln vid 6 på morgonarna och därmed nedprioriteras starkt.

Utöver sporten har 15 avsnitt av Farscape avverkats senaste veckan. Inte en fantastisk serie kanske, men relativt välgjord och har ett underhållningsvärde. Avslutade avsnitt bör inte underskattas i serier. Borde väl egentligen prioritera att se Battlestar Galactica som är sjukt bra, men av någon anledning kommer jag aldrig igång. Har däremot tagit mig ikapp Grey's Anatomy i USA, en serie jag inte ens gillar vars amerikanska förutsägbarhet alltid gör mig lätt illamående. Har dock bra musik och nu nu kan jag inte få Buttefly Boucher's A Bitter Song ur huvudet.

Av Oscarsfilmerna har jag sett The Departed, The Queen och Little Miss Sunshine där den sistnämnda var klockren. Blir dock mer tveksam till tanken att sitta uppe en hel natt för Oscars, bryr jag mig verkligen så mycket?

Och när det kommer till studier....hrm...
我应该学习汉语但是我真的不努力.
Och det är något liknande med psykologin. Kanske kan kombinera dagens sport med något nyttigt?

Sjukhusvistelsen

Tre themesongs får sammanfatta sjukhustiden:

"I en sal på lasarettet"
-Liggande allena på sjukhuset i väntan på några läkarbesked efter operationen

"Sexy Back" av Justin Timberlake
-När jag valde mellan landstigets mjukisbyxor och deras nattskjorta

"My Favourite Things" Sound of Music
-När läkarna skulle dra foten rätt för andra gången och bad mig tänka på något jag gillade.

Fundering 1: Smärta gör en väldigt effektiv

Fundering 2: I ambulanspersonalens rapport stod det: "Tidigare väsentligen frisk kvinna som misslyckats med att cykla, varvid hon fick in vänster fot under cykeln"
Jag kan verkligen inte cykla...

Sporthelg

Fotboll, snooker och öl har varit helgens tema. Det har fått blanda upp ångesten över allt i mitt liv som har skrikit åt mig att bara ge upp och sjunka ner i det svarta hålet. Och det konstiga är att det vann. Jag har haft en märkligt ångestfri och acceptansfylld helg. Jag har inte ens förnekat. Och nej, jag ska inte än en gång hävda att jag har sett ljuset och aldrig mer kommer uppleva ångest.

Både fotboll och snooker är oerhört vackra sporter. Det är som en konstform. Hela spelet är fyllt av små skickliga detaljer som kan få en att rysa. När det flyter är det som att se perfektion. Som ett maskineri där allt följer naturligt på varannat. Samtidigt är det hela tiden så sårbart och så mänskligt. Och så spännande. Jag har växt upp med sport och kommer alltid att ha det i mitt blod. Hade jag bara haft tiden finns det så många sporter jag skulle vilja följa. Och så mycket mer jag skulle vilja se av de jag redan följer.

På min lista av saker i mitt liv som är i gungning så finns det från och med idag en mindre. Min lägenhetskris är löst på det förnuftsmässigt bästa sättet. Resten är fortfarande lika illa och jag vill verkligen inte göra något åt det. Jag vill blunda tills det försvinner som med allt annat i mitt liv.

Men det ska jag jag inte.

Tv-spel

Hon: "Det väl bara tonårskillar som spelar tv-spel, inte tjejer?"
Jag: "Jag gör ju det. jag älskar tv-spel"
Hon: "Va? gör du? så konstigt!"
Jag "Men gud, var inte så sterotyp! borde jag sitta hemma och leka med dockor eller?"
Hon: "Men sitter du i flera timmar och skjuter folk och sånt också?"
Jag:"Att springa runt och skjuta folk är faktiskt ett väldigt bra sätt att bli av med aggressioner!"
Hon: "Jaa..."
Jag: "Jag är gammal nog för att få syssla med videovåld"
Hon: "Ja, jo"

Fundering 1: På måndag ska jag vara i malmö 07.10, träffa en kille jag inte känner och tillsammans åka buss till Trelleborg. På den bussresan ska jag göra ett gott intryck, få instruktioner jag ska minnas samt ställa begåvade frågor. Om jag ska göra något kl 10 i vanliga fall har jag svårt att vara trevlig för att det är för tidigt. Vad är då oddsen på måndag?

Fundering 2: Idag såg jag min framtid som forskare. Jag vet att om ett halvår kommer jag hata blotta tanken. Nu finns det så många saker jag vill undersöka och utveckla. Explicit skrivande är bara ett i raden. Det är väl det jag gör i denna blogg kan man säga. Men projekt, doktorand och forskare är fina ord den här veckan.

Monstret

Hon gick över stranden. Doften var den av sjögräs och dåligt samvete. Färgen var kvicksilver.

Hon visste att det bara var en dramatisk gest att åka ut dit den dagen. Egentligen borde hon bara ha bett om ursäkt och fortsatt diska. Något inom henne krävde en dramatisk gest, att få agera ut. Hon var trött på den malande känslan av att något var fel. Hon var trött på att känna sig misslyckad och grinig. Naturligtvis var hon inte arg på honom trots att han var sen hem och inte hade handlat som han hade lovat. Hon visste att han hade mycket på jobbet och att en väns död fortfarande fyllde hans sinne. Egentligen kunde hon mycket väl sätta sig in i hur han kände det och hon borde ha varit stöttande och förlåtande som vanligt. Hon var bara trött på att alltid sätta sig själv i andra hand. Att alltid vara förstående och anpassa sig till alla andra. En del av henne skrek efter att få bli omhändertagen. Ett rött brinnande monster levde i hennes bröst. Då andra såg henne utstrålande hon bara en blågrön medkänsla och hon var trött på att ensam bära elden.

Hon hade vägrat svara honom och spelat offer. Som om det var henne det var synd om. Han hade väl trott på det, för varför skulle man låtsas nåt sådant? Det hade blivit ett gräl förstås och hon hade rusat ut och kört iväg full av självömkan. En strand på hösten hade varit det enda som kändes tillräckligt dramatiskt och hon flörtade med tanken att de skulle finna hennes kropp med det svarta håret insnärjt i sjögräs flera dagar senare. Då skulle alla få veta att det hade funnits ett monster inom henne och de skulle ångra sig.

Hon tittade på vattnet som låg så stilla och klart med höstens silvergrå ton som gav känslan av att titta ut över flytande metall. Det fanns inget allvarligt i tanken att ta livet av sig. Bara en liten del av henne som ville vara mer utagerande och ropa på hjälp. Istället skulle hon åka och handla allt det han hade glömt. Hon skulle åka hem och be om ursäkt. Allt skulle bli bra igen och han skulle aldrig få veta om monstret i hennes inre.

Ångest och botgöring

Ibland hamnar man i de svarta hålen. Det är för mycket osäkerhet som man inte kan lösa. Det finns för många borden och måsten och ännu värre är de i dåtid. De sakerna man skulle ha gjort förra veckan och nu är det för sent.

Det finns så många saker jag kan skriva som bara gör ont. Om allt jag missat och allt jag inte förtjänar. Om allt jag har men inte tar tillvara. Om allt det där mörka, klibbiga som bara fastnar i frågan varför? Jag hatar varför. Därför.

Så nu skriver jag istället det som hjälper.

Vänner hjälper alltid. Att prata med om fåniga saker och att bara vara i samma rum.

Musik, te och böcker. Jag älskar att kväva ångest i en bok och jag önskar att jag gjorde det oftare. Men då blir det ett borde och ett varför. Fan, inte böckerna.

Träna. Hjälper på riktigt och på alla sätt. Bryter onda cirklar och man kan unna sig att må bra. Får ut ångest och aggressioner. Och så är det nyttigt.

Choklad och tv. Nej. Jag vet. Jag tror inte heller på det, inte egentligen. Men det är en sån quick fix. Det är så bra förnekelse och kommer inte nära något borde.

Nu ska jag träna!

Fundering 1: Det är lättare att vara två som tillsammans har ångest över att man bara är en.

Fundering 2: Jag älskar listor.

Det skrivna ordet

Det finns en magi i böcker som är starkare än något annat. Jag tror att antingen känner man den eller inte.

Det någon har skrivit lever för evigt. Vi kan läsa en bok som är skriven för mer än tusen år sedan och ändå förstå den. Det skrivna ordet skapas på nytt varje gång man tar upp en bok. Varje bok innehåller en egen verklighet, du vet inte vilken verklighet förrän du har läst den.

Författarens själ lever i boken. Det går att se hur han tolkar sin omvärld även om han försöker dölja det. Hans verklighet lyser igenom liksom hans förhoppningar och drömmar. Har man en gång skrivit en bok lever man för alltid.

Men en bok skapas i mötet med läsaren. Din värld möter bokens och skapar något nytt. Hur du läser och tolkar säger vem du är. Den världen är alltid din egen och det gör den så mycket verkligare än något du kan få genom andra medier.

När jag står bland böcker är jag lycklig för då vet jag att omkring mig finns alla dessa alternativa verkligheter dit jag kan få fly och slippa mitt liv ett tag. Jag kan få uppleva någon annans liv och när jag läser lever jag i boken helt och fullt.

Att skriva en bok är så nära gudomlighet vi människor kommer. Då kan vi får känna på skapelsens kraft och makten och ansvaret för ett universum. Men en bra bok lever, liksom världen, sitt eget liv. Du kan påverka och ändra men snabbt kommer bokens lagar att träda in och styra även över ditt skapande. Det är då du vet att du har nått ända fram:
Du har skapat något som kommer leva i all evinnerlighet.
Du är odödlig.
Du är Gud.

Fundering 1: Var vägvisare hela dagen och sa bara fel på höger och vänster en gång utan att kolla på tummarna. Kan det verkligen vara så att jag lär mig?

Fundering 2: Hur säger man "tål du verkligen mer än en öl eftersom du är alkoholist, har gått på antabus och förstört levern?" utan att förstöra stämningen?