Sjukhusvistelsen

Tre themesongs får sammanfatta sjukhustiden:

"I en sal på lasarettet"
-Liggande allena på sjukhuset i väntan på några läkarbesked efter operationen

"Sexy Back" av Justin Timberlake
-När jag valde mellan landstigets mjukisbyxor och deras nattskjorta

"My Favourite Things" Sound of Music
-När läkarna skulle dra foten rätt för andra gången och bad mig tänka på något jag gillade.

Fundering 1: Smärta gör en väldigt effektiv

Fundering 2: I ambulanspersonalens rapport stod det: "Tidigare väsentligen frisk kvinna som misslyckats med att cykla, varvid hon fick in vänster fot under cykeln"
Jag kan verkligen inte cykla...

Sporthelg

Fotboll, snooker och öl har varit helgens tema. Det har fått blanda upp ångesten över allt i mitt liv som har skrikit åt mig att bara ge upp och sjunka ner i det svarta hålet. Och det konstiga är att det vann. Jag har haft en märkligt ångestfri och acceptansfylld helg. Jag har inte ens förnekat. Och nej, jag ska inte än en gång hävda att jag har sett ljuset och aldrig mer kommer uppleva ångest.

Både fotboll och snooker är oerhört vackra sporter. Det är som en konstform. Hela spelet är fyllt av små skickliga detaljer som kan få en att rysa. När det flyter är det som att se perfektion. Som ett maskineri där allt följer naturligt på varannat. Samtidigt är det hela tiden så sårbart och så mänskligt. Och så spännande. Jag har växt upp med sport och kommer alltid att ha det i mitt blod. Hade jag bara haft tiden finns det så många sporter jag skulle vilja följa. Och så mycket mer jag skulle vilja se av de jag redan följer.

På min lista av saker i mitt liv som är i gungning så finns det från och med idag en mindre. Min lägenhetskris är löst på det förnuftsmässigt bästa sättet. Resten är fortfarande lika illa och jag vill verkligen inte göra något åt det. Jag vill blunda tills det försvinner som med allt annat i mitt liv.

Men det ska jag jag inte.

Tv-spel

Hon: "Det väl bara tonårskillar som spelar tv-spel, inte tjejer?"
Jag: "Jag gör ju det. jag älskar tv-spel"
Hon: "Va? gör du? så konstigt!"
Jag "Men gud, var inte så sterotyp! borde jag sitta hemma och leka med dockor eller?"
Hon: "Men sitter du i flera timmar och skjuter folk och sånt också?"
Jag:"Att springa runt och skjuta folk är faktiskt ett väldigt bra sätt att bli av med aggressioner!"
Hon: "Jaa..."
Jag: "Jag är gammal nog för att få syssla med videovåld"
Hon: "Ja, jo"

Fundering 1: På måndag ska jag vara i malmö 07.10, träffa en kille jag inte känner och tillsammans åka buss till Trelleborg. På den bussresan ska jag göra ett gott intryck, få instruktioner jag ska minnas samt ställa begåvade frågor. Om jag ska göra något kl 10 i vanliga fall har jag svårt att vara trevlig för att det är för tidigt. Vad är då oddsen på måndag?

Fundering 2: Idag såg jag min framtid som forskare. Jag vet att om ett halvår kommer jag hata blotta tanken. Nu finns det så många saker jag vill undersöka och utveckla. Explicit skrivande är bara ett i raden. Det är väl det jag gör i denna blogg kan man säga. Men projekt, doktorand och forskare är fina ord den här veckan.

Monstret

Hon gick över stranden. Doften var den av sjögräs och dåligt samvete. Färgen var kvicksilver.

Hon visste att det bara var en dramatisk gest att åka ut dit den dagen. Egentligen borde hon bara ha bett om ursäkt och fortsatt diska. Något inom henne krävde en dramatisk gest, att få agera ut. Hon var trött på den malande känslan av att något var fel. Hon var trött på att känna sig misslyckad och grinig. Naturligtvis var hon inte arg på honom trots att han var sen hem och inte hade handlat som han hade lovat. Hon visste att han hade mycket på jobbet och att en väns död fortfarande fyllde hans sinne. Egentligen kunde hon mycket väl sätta sig in i hur han kände det och hon borde ha varit stöttande och förlåtande som vanligt. Hon var bara trött på att alltid sätta sig själv i andra hand. Att alltid vara förstående och anpassa sig till alla andra. En del av henne skrek efter att få bli omhändertagen. Ett rött brinnande monster levde i hennes bröst. Då andra såg henne utstrålande hon bara en blågrön medkänsla och hon var trött på att ensam bära elden.

Hon hade vägrat svara honom och spelat offer. Som om det var henne det var synd om. Han hade väl trott på det, för varför skulle man låtsas nåt sådant? Det hade blivit ett gräl förstås och hon hade rusat ut och kört iväg full av självömkan. En strand på hösten hade varit det enda som kändes tillräckligt dramatiskt och hon flörtade med tanken att de skulle finna hennes kropp med det svarta håret insnärjt i sjögräs flera dagar senare. Då skulle alla få veta att det hade funnits ett monster inom henne och de skulle ångra sig.

Hon tittade på vattnet som låg så stilla och klart med höstens silvergrå ton som gav känslan av att titta ut över flytande metall. Det fanns inget allvarligt i tanken att ta livet av sig. Bara en liten del av henne som ville vara mer utagerande och ropa på hjälp. Istället skulle hon åka och handla allt det han hade glömt. Hon skulle åka hem och be om ursäkt. Allt skulle bli bra igen och han skulle aldrig få veta om monstret i hennes inre.

Ångest och botgöring

Ibland hamnar man i de svarta hålen. Det är för mycket osäkerhet som man inte kan lösa. Det finns för många borden och måsten och ännu värre är de i dåtid. De sakerna man skulle ha gjort förra veckan och nu är det för sent.

Det finns så många saker jag kan skriva som bara gör ont. Om allt jag missat och allt jag inte förtjänar. Om allt jag har men inte tar tillvara. Om allt det där mörka, klibbiga som bara fastnar i frågan varför? Jag hatar varför. Därför.

Så nu skriver jag istället det som hjälper.

Vänner hjälper alltid. Att prata med om fåniga saker och att bara vara i samma rum.

Musik, te och böcker. Jag älskar att kväva ångest i en bok och jag önskar att jag gjorde det oftare. Men då blir det ett borde och ett varför. Fan, inte böckerna.

Träna. Hjälper på riktigt och på alla sätt. Bryter onda cirklar och man kan unna sig att må bra. Får ut ångest och aggressioner. Och så är det nyttigt.

Choklad och tv. Nej. Jag vet. Jag tror inte heller på det, inte egentligen. Men det är en sån quick fix. Det är så bra förnekelse och kommer inte nära något borde.

Nu ska jag träna!

Fundering 1: Det är lättare att vara två som tillsammans har ångest över att man bara är en.

Fundering 2: Jag älskar listor.

Det skrivna ordet

Det finns en magi i böcker som är starkare än något annat. Jag tror att antingen känner man den eller inte.

Det någon har skrivit lever för evigt. Vi kan läsa en bok som är skriven för mer än tusen år sedan och ändå förstå den. Det skrivna ordet skapas på nytt varje gång man tar upp en bok. Varje bok innehåller en egen verklighet, du vet inte vilken verklighet förrän du har läst den.

Författarens själ lever i boken. Det går att se hur han tolkar sin omvärld även om han försöker dölja det. Hans verklighet lyser igenom liksom hans förhoppningar och drömmar. Har man en gång skrivit en bok lever man för alltid.

Men en bok skapas i mötet med läsaren. Din värld möter bokens och skapar något nytt. Hur du läser och tolkar säger vem du är. Den världen är alltid din egen och det gör den så mycket verkligare än något du kan få genom andra medier.

När jag står bland böcker är jag lycklig för då vet jag att omkring mig finns alla dessa alternativa verkligheter dit jag kan få fly och slippa mitt liv ett tag. Jag kan få uppleva någon annans liv och när jag läser lever jag i boken helt och fullt.

Att skriva en bok är så nära gudomlighet vi människor kommer. Då kan vi får känna på skapelsens kraft och makten och ansvaret för ett universum. Men en bra bok lever, liksom världen, sitt eget liv. Du kan påverka och ändra men snabbt kommer bokens lagar att träda in och styra även över ditt skapande. Det är då du vet att du har nått ända fram:
Du har skapat något som kommer leva i all evinnerlighet.
Du är odödlig.
Du är Gud.

Fundering 1: Var vägvisare hela dagen och sa bara fel på höger och vänster en gång utan att kolla på tummarna. Kan det verkligen vara så att jag lär mig?

Fundering 2: Hur säger man "tål du verkligen mer än en öl eftersom du är alkoholist, har gått på antabus och förstört levern?" utan att förstöra stämningen?