Headhuntad

Det hade skrivit annonsen med mig i åtanke och gått och väntat på att just jag skulle söka. Jag blir alldeles varm inombords bara jag tänker på det. Det är ett sådant jobb jag hade kunnat göra gratis nästan, jag kommer bli alldeles strålande kunnig om öl, 200 sorter att plugga in. Och man måste väl smaka på alla? För övrigt fyller det ett glapp i både CV:t och plånboken, nu är det bara sommarjobb som saknas.

Annars har jag fått Inbjudan. Den kommer inte varje år och man vet aldrig om man blir bjuden eller ej. Deras far var otrogen och gjorde en kvinna gravid. Nu är det upp till dem att avgöra från år till år om deras halvsyster med familj hör till släkten. De är fyra stycken, två är för och två emot. Jag vet inte vad jag är, jag växte upp och drömde om den här stunden. Om att jag hade en släkt precis som alla andra och en dag skulle de få reda på min existens och vi skulle bli en stor lycklig familj. Nu känns det så avlägset och naivt. Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå vad släkt verkligen är eller hur man ska förhålla sig. Varför finns det inga sociala koder för hur man ska bete sig när man vid 60 års ålder får reda på att man har en halvsyster och dennes familj kommer på släktträff? Och hur beter man sig som den nya systerdottern? I år blir det ingen resa, jag måste kunna språket först och jag måste förstå min roll och vad jag vill ha ut av det hela.

Och den tredje stora saken: Imorgon händer det! Mitt vänstra ben ska få bli rakat för första gången på två månader. Ibland kan jag nästan förnimma minnet av att kunna stå upp och se hur det snart ska ske igen. Andra stunder känns det avlägset, jag blir rädd för smärtan. Fast nu vill jag så gärna att det kan vara värt en hel del smärta, bara jag får grönt ljus av läkaren.

Hantering av bytet

När du har dödat ditt byte är det viktigt att skrida till verket relativt fort för att vare sig köttet eller skinnet skall förfaras.

Det första steget är att tappa bytet på blod och detta är viktigt för köttets hållbarhet. Om man inte tappar blodet ger det även en mycket kraftig smak åt köttet. De flesta djur blöder bäst om man hänger dem med huvudet nedåt. Surra fast ett rep i bakbenen ovanför hasen. Bind inte ovanför foten eftersom repet då kommer att glida av. Hissa sedan upp djuret i en trädgren eller i en egen ställning. Skär sedan av antingen nyckelbensartären eller halsvenen. Försök undvika att skära av hela halsen eftersom en del av maginnehållet kan blandas med blodet i så fall. Blodet är mycket näringsrikt och innehåller både viktiga vitaminer och mineraler och kan därför med fördel sparas och förtäras.

Det andra steget är att flå bytet. Detta görs lättast medan det fortfarande är varmt och hänger uppe. För säkerhets skull bör man ta bort doftkörtlar och testiklarna eftersom de kan ge smak åt köttet annars. Skär sedan som följer:

1. Runt bakbenen omedelbart ovanför hasen
2. Runt frambenen på motsvarande ställe
3. Skär längs insidan av bakbenen fram till skrevet, där du försiktigt skär rung könsorganen och anus.
4. Utvidga snittet framåt längs buken tills halsens undersida. Var noggrann med att inte skära igenom bukhinnan. (se bild)
5. Skär längs frambenens insidor


Börja sedan vid bakbenen och lossa skinnet från köttet och rulla sedan av det. Du kan behöva en klubba eller en sten för att lossa skinnet överallt.

När du har flått ditt byte är nästa steg urtagningen. Greppa ett veck i bukhinnan och skär upp ett litet hål så att du kan få in fingrarna. Skär sedan nedåt samtidigt som du håller undan tarmarna med handen. Innan du sedan skär av ändtarmen binder du om den med ett snöre. Plocka ut inälvorna och glöm inte att skära igenom diafragman för att få med lungor, hjärta och strupar.

Stycka sedan djuret enligt följande schema.













Skinnberedning

Börja med att skrapa narvsidan av skinnet för att få bort allt kött och fett. Detta är tålamodskrävande men mycket viktigt att det görs noggrannt. Använd en sten, benbit eller slö kniv för att skrapa, men var försiktig så att inte skinnet skadas.

Gnid sedan in narvsidan med salt eller träaska och häng upp den på torkning tills den är helt torr. Rök hjälper till att konserverka skinnet.

Blötlägg sedan skinnet i urin för att lossa håren om du vill göra läder. Det går även med vatten men tar då betydligt längre tid. Avlägna allt hår från skinnet med händerna.

Blanda sedan djurets hjärna med djurfetter och värm långsamt över eld tills blandningen får en jämn konsistens. Gnid sedan in blandningen i det fuktiga skinnet medan du drar och knådar det mjukt. Torka sedan skinnet vid elden, röken kommer då att reagera med blandningen och göra huden smidig.



Dagens Citat: "Every animal has just enough brains to preserve its own hide, dead or alive."

Allt vackert är befläckat

Ett kväljande svartrött moln täckte sängen där Hon låg, badandes i sitt eget blod. Det var fem år senare och Han avslutade allt med en rostig skruvmejsel i Hennes hjärta. Medan livet sipprade från Hennes kropp satt Han på trappan och grät tills det kväljande molnet hade svept in hela huset med sin stank. Han visste att de hade brunnit för starkt och svartsjukans rödsvarta låga hade förtärt allt det vackra i universum. Om de aldrig hade möts vid ekbordet hade passionen som förgjorde dem aldrig fått fäste i deras bröst. Det rosenröda molnet hade gömt den kväljande svarta färgen i sitt inre från början. Allt vackert är befläckat.

Ett rosenrött hav

Ett rosenrött hav omslöt det lilla ekbordet där de satt. Det var som om luften livnärde sig på dem istället för tvärtom. Luften sökte sig till dem och andades in deras virvlande känslor. De var fullständigt omedvetna om omvärlden den dagen, deras själar utforskade varandras alla skrymslen och vrår. Alla andra i restaurangen behandlade dem med en andäktig vördnad. De sträckte lite extra på sig när de gick förbi och sänkte rösterna för att inte störa. Alla påverkades av den röda känslan som strömmade ut från paret och gick därifrån med ett leende på läpparna. Han och Hon som satt där visste att de aldrig mer skulle gå ensamma för att möta världen. Att de funnit allt de sökte i det rosenröda havet som omslöt deras bord.

Ett långt intro till en kärleksförklaring för VM

Jag har en helt egen fantasivärld som ingen utom jag vet om. När jag dagdrömmer handlar det inte bara om vad jag ska göra i framtiden eller vad jag gjorde igår. Jag har byggt upp ett parallell-universum där helt andra regler gäller. Men tiden går och folk ändras och åldras även i den världen. När jag har tråkigt väljer jag en period jag vill hoppa in i och lever i den världen ett tag. Det finns olika scener och olika personer jag vill leva beroende på hur jag mår, men världen finns alltid där redo att levas. När jag var yngre trodde jag att alla hade alter egon i fantasivärldar som de skapade själva, men tydligen är det inte så.

Innan jag somnar varje kväll går jag in i min värld och lever där tills jag vaknar morgonen efter. På så sätt hinner jag uppleva dubblet så mycket som andra på dygnets timmar.

Min värld är väldigt hemtam och jag styr helt över handlingen, ibland gränsar tryggheten till tråkigt. Men sedan jag var liten har jag funnit ett annat sätt att gå upp i en fantasivärld och leva där som någon annan ett tag. Det är genom böckernas värld. På det sättet lever man i någon annans fantasivärld som man inte själv kan kontrollera och allt är spännande och känslorna starkare.

Det är en väldigt specifik känsla när man går helt upp i något. När man lever någon annans liv i en fiktiv verklighet. I någon annans fiktiva verklighet. Man tror för några timmar, några dagar att man verkligen är där. Man tänker någon annans tankar och grubblar över deras problem. Det händer mig då och då med böcker som jag sträckläser. Jag finner mig själv läsa Jane Austen på en eftermiddag för att sedan bli chockerad av att en tjej visar ankel och kommer på mig själv med att tänka "hur ska hon någonsin bli gift när hon beter sig så, och vilken skam för familjen". Eller jag läser "En doft av apelsin" av Joanne Harris och springer gråtande förbi på folk jag känner för att den där hemligheten jag bär på är så mörk. Eller när jag mitt i "Den oändliga historien" av Michael Ende smyger ner i mina föräldrars kök för att äta det enda äpplet jag ska klara mig på hela dagen medan jag plikttyngd klurar på ett namn till barnkejsarinnan för att hela henne.

Det är ganska få böcker som gör så med mig. Det räcker inte med bra böcker utan de måste vara lättlästa och beskrivande så att jag fastnar helt i världen och tror mig förstå den till fullo.

Fram tills i höstas trodde jag att det bara kunde bli så med böcker, aldrig med filmer eller tv. Filmer har helt enkelt inte den effekten på mig och det är för kort tid och för distansierat. Däremot tv-serier, jag hade helt enkelt inte sett tillräckligt många avsnitt i sträck tidigare. Nu plötsligt såg jag 7 säsonger av Buffy och 5 säsonger av Angel på två månader. Under den tiden fann jag mig tänka att den troligaste förklaringen att någon inte dök upp till skolan var att de blivit vampyrer och jag funderade ut var man snabbast kunde hitta en vass träpåle om man blev överfallen.

Ikväll har det hänt igen. Jag har funnit min nya verklighet för en tid. Veronica Mars är helgens drog. Jag vet att jag borde vara trött och sova men jag kan inte sluta klicka play på ännu ett avsnitt. Har just sett 7 avsnitt i sträck, det är nästan fem timmar. Nu måste jag tvinga mig att stänga av datorn för att få lite sömn, men hur viktigt är det med sömn när Lily's mördare ännu går fri?