Ett rosenrött hav

Ett rosenrött hav omslöt det lilla ekbordet där de satt. Det var som om luften livnärde sig på dem istället för tvärtom. Luften sökte sig till dem och andades in deras virvlande känslor. De var fullständigt omedvetna om omvärlden den dagen, deras själar utforskade varandras alla skrymslen och vrår. Alla andra i restaurangen behandlade dem med en andäktig vördnad. De sträckte lite extra på sig när de gick förbi och sänkte rösterna för att inte störa. Alla påverkades av den röda känslan som strömmade ut från paret och gick därifrån med ett leende på läpparna. Han och Hon som satt där visste att de aldrig mer skulle gå ensamma för att möta världen. Att de funnit allt de sökte i det rosenröda havet som omslöt deras bord.