Det hade skrivit annonsen med mig i åtanke och gått och väntat på att just jag skulle söka. Jag blir alldeles varm inombords bara jag tänker på det. Det är ett sådant jobb jag hade kunnat göra gratis nästan, jag kommer bli alldeles strålande kunnig om öl, 200 sorter att plugga in. Och man måste väl smaka på alla? För övrigt fyller det ett glapp i både CV:t och plånboken, nu är det bara sommarjobb som saknas.
Annars har jag fått Inbjudan. Den kommer inte varje år och man vet aldrig om man blir bjuden eller ej. Deras far var otrogen och gjorde en kvinna gravid. Nu är det upp till dem att avgöra från år till år om deras halvsyster med familj hör till släkten. De är fyra stycken, två är för och två emot. Jag vet inte vad jag är, jag växte upp och drömde om den här stunden. Om att jag hade en släkt precis som alla andra och en dag skulle de få reda på min existens och vi skulle bli en stor lycklig familj. Nu känns det så avlägset och naivt. Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå vad släkt verkligen är eller hur man ska förhålla sig. Varför finns det inga sociala koder för hur man ska bete sig när man vid 60 års ålder får reda på att man har en halvsyster och dennes familj kommer på släktträff? Och hur beter man sig som den nya systerdottern? I år blir det ingen resa, jag måste kunna språket först och jag måste förstå min roll och vad jag vill ha ut av det hela.
Och den tredje stora saken: Imorgon händer det! Mitt vänstra ben ska få bli rakat för första gången på två månader. Ibland kan jag nästan förnimma minnet av att kunna stå upp och se hur det snart ska ske igen. Andra stunder känns det avlägset, jag blir rädd för smärtan. Fast nu vill jag så gärna att det kan vara värt en hel del smärta, bara jag får grönt ljus av läkaren.
No comments:
Post a Comment