Jag vill inte...

Jag vill kunna titta på sport och faktiskt heja på någon, beundra deras prestation. Jag vill kunna räkna förskott i sekunder eller poäng och veta sannolikheten att de vinner. Att den som är först i mål vinner tävlingen.

Jag vill inte behöva vänta tills en månad efter tävlingen innan jag vet vem som vann, jag vill inte läsa artiklar och insändare som handlar om allt annat än själva sporten. Jag vill inte behöva höra kommentatorer säga "det enda som kan stoppa honom nu är ett fällande dopingprov" och veta att det är lika stor sannolikhet att han vinner som att han inte gör det.

Jag vill kunna älska sport förbehållslöst. Fast så ser inte verkligheten ut. Jag hoppades att cyklingen hade träffat botten och vänt innan jag började följa den, men ack så fel.

Det är inte mitt jobb som publik att behöva fördöma dopare, att behöva fråga mig vem som är ren eller ens överväga att bojkotta en sport. Det är något sporten måste lösa internt. Jag begär inte någon säkerhet om att dopare inte finns, det enda jag vill veta är att sporten jobbar enat mot doping och att skandaler är mer undantag än regel.

• Först försvann Vinokourov och Astana-stallet. Blodtransfusion med någon annans blod innan tempoloppet.

• Sedan försvann Moreni och Cofedis-stallet. Förhöjt testosteronvärde.

• Och nu Rasmussen och kanske Rabobank-stallet också. Han har ljugit för dem om var han var när han missade sina dopingtester och fick ikväll sparken.

De första två är solklara om än väldigt beklagliga. Speciellt Vinokourov som vann flera etapper och var ledare i laget och ansiktet utåt. Men Rasmussen är svårare, för det första fanns materialet redan i Juni, varför utreddes inte allt då? För det andra saknas tydliga svar på vad som har hänt och enligt vilka regler hans stängs av. Jag gillar inte godtyckligheten i det.

Å andra sidan gillar jag att de tar i med hårdhandskarna. Det är bra att hela laget åker ut så att de slutar hålla varandra om ryggen. Det är bra att dopare åker fast och att något händer. Jag kommer inte bojkotta denna sport heller, de förtjänar stöd mer än många andra och det är där vi åskådare kommer in.

Nu är det tätstrid mellan Contador och Evans. Jag vet bara inte om jag orkar tända om. Om jag orkar hoppas en gång till.

Jag saknar fotbollen och snookern.