Svårare än man kan tro visade det sig. Jagupptäckte till min förvåning att även om jag har mycket böcker från övriga världen i min bokhylla så är nästan alla gamla klassiker. Av de få samtida är det bara två som inte är skrivna av nobelpristagare och en av de två var dessutom rätt dålig. Veckans boklista blev därför osedvanligt pretentiös. Jag måste nog också vidga mina vyer lite!
Gao Xingjian - En ensam människas bibel (Kina/Frankrike)
Nobelpristagare från Kina, men lever i exil i Paris. Hans böcker är inte tillåtna i Kina och de har inte accepterat nobelpriset. Han skriver en blandning av memoar och roman om kulturrevolutionen. Både vackert skriven, spännande och historiskt intressant.
José Samarago - Blindheten (Portugal)
En av de få nobelpristagare jag har läst som utan tvekan förtjänar priset även i jämförelse med andra författare. Saramago bryter ner språket på ett helt eget sätt som påverkar hur man läser boken. Historen är samhällskritisk och väl genomtänkt. Men det som skiljer Saramago från andra banbrytande författare så är berättelsen även utan det djupare perspektivet som en spännande thriller.
Leo Tolstoj - Krig och fred (Ryssland)
Jane Austen goes russian...Ett imponerande epos på tre delar som följer olika ryska familjer under napoleonkrigen som är förvånansvärt lättläst. För den som inte orkar ta sig igenom hela mastodontverket så finns det i Haikuform:
Guns roars, Russia burns
Where's Andrey? Who's Petya
Confused France retreats
Where's Andrey? Who's Petya
Confused France retreats
Haruki Murakami - South of the Border, West of the Sun (Japan)
Murakami har ett oerhört vackert språk när han skriver. Bara titeln på den här boken räcker för att jag ska älska den. Den handlar om Hajime som växer upp utan syskon med en bästa vän. Hon flyttar sedan, men en dag långt senare tycker Hajime att han ser henne på gatan. En jättefin kärleksberättelse som är större än så och fångar själva livet. Ja, ja vet det låter som en klyscha men läs den så får ni se vad jag menar.
Niccolò Machiavelli - Fursten (Italien)
Skrevs på 1500-talet som en guide till hur ett land skall styras. Fascinerande att läsa så gamla böcker, att man fortfarande kan förstå resonemanget. Det som imponerar mig med denna bok är hur han inledningsvis skriver att syftet är att beskriva hur man styr ett land för att kunna behålla makten så länge så möjligt. Och han är konsekvent genom hela boken, han beskriver inte hur man moraliskt bör styra eller något annat. Intressant att läsa något där man skiljer mellan vinst och moral, känns behövligt ibland.
No comments:
Post a Comment