Sporthelg

Fotboll, snooker och öl har varit helgens tema. Det har fått blanda upp ångesten över allt i mitt liv som har skrikit åt mig att bara ge upp och sjunka ner i det svarta hålet. Och det konstiga är att det vann. Jag har haft en märkligt ångestfri och acceptansfylld helg. Jag har inte ens förnekat. Och nej, jag ska inte än en gång hävda att jag har sett ljuset och aldrig mer kommer uppleva ångest.

Både fotboll och snooker är oerhört vackra sporter. Det är som en konstform. Hela spelet är fyllt av små skickliga detaljer som kan få en att rysa. När det flyter är det som att se perfektion. Som ett maskineri där allt följer naturligt på varannat. Samtidigt är det hela tiden så sårbart och så mänskligt. Och så spännande. Jag har växt upp med sport och kommer alltid att ha det i mitt blod. Hade jag bara haft tiden finns det så många sporter jag skulle vilja följa. Och så mycket mer jag skulle vilja se av de jag redan följer.

På min lista av saker i mitt liv som är i gungning så finns det från och med idag en mindre. Min lägenhetskris är löst på det förnuftsmässigt bästa sättet. Resten är fortfarande lika illa och jag vill verkligen inte göra något åt det. Jag vill blunda tills det försvinner som med allt annat i mitt liv.

Men det ska jag jag inte.